uon ull tolket, hvilken blliivit undertecknaa icke allenast utaf alla ministrarne utan äfven af Nardiniernas utomordentliga kommissarie, Buoncompagni, och i hvilken förklaras, att , Toskana icke mot sin vilja och rätt skall återföras under oket och under Österrikes inflytande. En deputation afsändes till Kung Victor Emmanuel, för att till honom framföra önskan från flertalet af folket, ätt blifva införlifvade med Sardinien. En artikel i konstitutionella partiets organ i Sardinien, ,Opinione, visar tillräckligt hurudan sinnesstämningen är inom detta parti. , Italien, — så slutar artikeln, — har icke erhållit något genom freden, och måste ånyo endast sätta sitt hopp till kriget. Emellertid blir det ett fortfarande bekymmer för Europa, att det oupphörligt skall hotas med utbrottet af en revolution. — En från Bern ankommen underrättelse, att revolutionära demonstrationer skola ega rum i Mailand, synas dock ej bekräfta sig; åtminstone hafva de varit utan all betydelse. Påf ven skall ännu hysa betänkligheter vid att öfvertaga det tillbjudna hederspresidiet för Ita: lienska förbundet. Man hoppas likväl både : Wien och Paris att genom passande föreställ: ningar öfvervinna dessa betänkligheter. — Konungen af Neapel skall hafva uppsatt som vilkor, för at han skall sluta sig till förbundet, att han erhåller det verkliga presidiet öfver detsamma. — I Paris tror man, att Par: ma skall förenas med Piemont, hvilket äfver synes bekräftas deraf, att Storhertigens af Toskana och Hertigens af Modena återkomst ärc stipulerade i fredspreliminärerna, hvilka dere emot ej nämna något om Hertiginnan af Parma. Österrikiska berättelser förklara dock att hon med det snaraste skall återvända till sitt land. — Med afseende på de närvarande förhållandena skall Österrike icke skrida till afväpning, utan blott inställa rekryteringarne Att Frankrike fortsatter rustningarne hafva vi ofvanfor omtalat. Den förbittrade sinnesstämningen emellan Preussen och Österrike får allt mera luft. Börsenhalles Wienerkorrespondent tror sig kunna försäkra, att Osterrike fått lofte om en riklig ersättning för Lombardiet, och låter otvetydigt förstå, att denna ersättning skulle ske på Preussens bekostnad. Samma korrespondent vill veta, att i de hemliga artiklar, som åtfölja freden i Villafranca, är afgjordt, att Lombardiet skall öfvertaga 800 mill. Lires af Österrikes statsskuld. Tillsvidaae äro de båda tyska stormakterna sysselsatta med att återkalla de krigiska förberedelserna och skrufva sakerna åter i sitt normala läge. Sardinska ministeren är nu bildad, och består af: La Marmora, ministerpresident och krigsminister; Dabormida, utrikesminister; Ratazzi, inrikesminister; Cytana, finansminister; marquis Monterelli, minister för de offentliga arbetena och Niglietti, justitieminister. — I engelska Underhuset förelade den 18 d:s af skattkammarkanslern, fGladstone, budgeten, hvilken upptager totalutgiften till 69,207,000 , och utvisar ett deficitt af 5 mill. . Glad stone föreslår att betäcka detta deficit genom en kraftigare indrifning af maltskatten och genom en progressiv förhöjning af inkomstskatten; härigenom skulle ett öfverskott af 250,000 uppkomma. Hans förslag blef i det stora hela gynnsamt emottaget. — Kejsar Napoleon återkom d. 17 d:s på morgonen till S:t Cloud och mottogs vid dess gallerport at kejsarinnan, den kejserlige prinsen och prins Murat. En ofantlig menniskomassa var naturligtvis samlad. Kejsaren strålade af glädje; han omfamnade kejsarinnan och tryckte upprepade gånger sonen till sitt hjerta. Om middagen afhörde han en messa i slottskapellet och) derefter emottog han sina ministrar. — Det påstås att kejsaren och kejsarinnan med snaraste skola göra ett besök i Wien. — Kamrarne i Hannover öppnades d. 19 d:s. Regeringen begärde ett anslag af 135,000 Thir för krigskassan. — Drottning Stephanie af Portugal har efter ett års äktenskap med Don Pedro V aflidit i en halssjukdom d. 17 d:s. Hon var blott 22 år gammal och dotter af preussiska ministerpresidenten furst Hohenzollern-Sigmaringen. P. S. Mainzer Journal meddelar originaltexten till fredspreliminärerna. Förslagerna äro följande: Italien reorganiserar sig sjelft; ett forbund bildas af alla italienska stater utan undantag; Sardinien erhåller Lombardiet och hertigdömena. Venedig och Modena