Göteborgsposten – 23 juli 1859, sida 2

storm; isynnerhet då det var syd-sydvestlig vind och strömmen ... — Nog, nog, Domeneuc, sade den gamla damen, låtom oss nu intaga vår frukost, vi hafva medfört det behöfliga derför. Kocken på VEcureuil skall betjena oss. Hvar kunna vi få duka upp den? Vid ordet frukost återhämtade sig den lille skeppsgossen från sin förvåning. Han började skyndsamt skura, skrapa och torka gamla plankor, hvilka lades tillsamman till ett bord, hvarpå en präktig måltid uppdukades. Jean-Marie envisades att stående äta sin frukost och att betjena sig af sin gamla hornskaftade knif, som i en tjärad tågstump hängde vid ena västknappen. Hvarje gång hans glas ifylldes, tömde han det, dervid upprepande den fras, som kustboarne alltid vid dylika tillfällen begagnade: Af allt mitt hjerta, mitt goda herrskap! Hans lille kamrat slukade med beundransvärd aptit och förvånande snabbhet qvarlefvorna af måltiden; utan att gå i ordning med rätterna, åt han konfektyrer och i olja inlagda sardiner om hvartannat. (Forts.)