Göteborg, d. 23 Juli 1859. Det nya telegrafreglementet. En insändare har i gårdagens nummer af Hand. o. Njöf. Tidningen gjort ett anfall mot det likformiga telegrafportot. Äfven om insändarens funderingar och beräkningar kunna hafva mycken sannolikhet för sig, äro de dock nog vågade, då det är omöjligt att for närvarande hafva en fast utgångspunkt. För bedömandet af fordelen i ekonomiskt afseende måste man nödvändigt, som H. o. 8. Tid:s Red. anmärkt, afvakta något års erfarenhet. Vi önska och hoppas blott att denna erfarenhet måtte gifva dementi åt den förmodan, att telegrafverket skulle strypa sig sjelft genom det nya reglementet. Ett par andra omständigheter Synas OSS deremot för närvarande mera förtjenta af anmärkningar. Det nya Reglementet, hvilket öfver hela riket skulle tillämpas från och med d. 1 Juli, sanktionerades af K. M:t d. 4 sistl. Juni, men utgafs i Svensk Författningssamling först d. 23 i samma månad; således så sent att man, med kännedom om våra postkommunikationers långsamhet, kan taga för gifvet, att detsamma ej hunnit före tillämpningsdagen uppläsas i hälften af Sveriges kyrkor, än mindre att i särskildt aftryck finnas tillgängligt för korrespondenter. Obeqvämt å ömse sidor blef det äfven derföre att, såsom här i Göteberg, hafva ett exemplar liggande på telegrafstationen till genomseende och användande af många tusen personer. Sådant borde höga vederbörande hafva förekommit, såvida det ej ingick i beräkningen, att så der låta det nya reglementet taga den korresponderande allmänheten per aures. Ännu besynnerligare är, att den nya författningen lärer oktrojerats utan allt slags föregående öfverenskommelse med Danska regeringen, hvarföre densamma i det oss närmast liggande fremmande landet ej kunnat träda i verket förrän d. 10 Juli! Genom detta handlande på egen hand skall ifven, enl. hvad man berättat oss, men hvars sanningsenlighet vi ej kunnat kontrollera, ett telegram t. ex. från Hamburg till ett ställe i Sverige kosta mindre än ett telegram från samma ställe till Hamburg. — Ins. i H. o. 8. Pidn. har påpekat ett sätt att undandraga sig den alltför högt tilltagna afgiften, som ett till itlandet ställdt telegram måste draga i inländskt porto. (Inom parentes sagdt, tycks letta praktstycke i finansiellt afseende vara illkommet för att så mycket som möjligt hinIra att vårt telegrafverk skall få inkomster af ramsiterande telegrammer). Men insändaren var icke fästat uppmärksamhet vid den högst vådliga paragraf, som Reglementet satt till en vom mot dylika försök. Låtom oss litet när— ee