Göteborgsposten – 20 juli 1859, sida 1

Båtskepparen från Cap Frehel. (Ötvers. fr. Franskan.) I En stapelstads hamn liknar en flytande stad, oc har sina qvarter för grosshandlare, för de obetydliga re minuthandlarne, samt äfven sina föga besökta för städer. Rikedomen och välmågan representeras hä af de stora kopprade, omsorgsfullt målade skeppei med sina höga master och som ligga förtöjda vid so lida jernkettingar längs kajerna, samt af fartyg af al Ja slag, hörande till andra ordningen: briggar, skoner tar, fiskarefartyg med röda segel och bestrukna med tjära. Och slutligen äro de små namnlösa, bräckliga bå tarne, hvilka ödmjukt hålla sig afsides från de förra en bild af fattigdomen, som vill dölja sig. De är till denna klass vi måste räkna en bräcklig skuta tacklad som slup, i hvars akter en oskicklig hand troligen skepparens egen, försökt att med hvit färg teckna orden la Victorine. Vare sig att plats felats eller att det varit målaren för svårt att fullborda ett arbete, så föga passande för honom, alltnog han hade utelemnat slutvokalen. Utomdess voro bokstäfverna ar olika storlek och vattnet hade redan utplånat hälf ten deraf. Men fastän slupens namn blifvit nästan oläsligt, fanns det dock ingen vid hamnen i S:t Malo som ej kände la Victorine och dess skeppare Jean