Göteborgsposten – 13 juli 1859, sida 2

Från Utlandet. Vapenstilleståndet är definitivt atslutadt. Jet undertecknades d. 8 d:s i Villafranca af Marskalk Vaillant å Frankrikes vägnar och f Fälttygmästaren v. Hess å Österrikes. Det sväller från den dagen till och med d. 15 Aususti, Napoleonsdagen. Handelsskepp af alla rationer hafva under detsamma rättighet att ritt idka varu-utbyte på Adriatiska hafvet. Är kriget härmed slutadt? Detta är den stora fråga, som i närvarande stund utgör ämre för funderingar i hela Europa. Nyheten liksom så många andra detta år, kommit så å oförmodadt; man hade hvarken kunnat tro, utt Napoleon skulle låta hejda sig på sin seserbana förr än han nått sitt mål, eller att den hårdnackade kejsar Frans Joseph skulle förödmjuka sig derhän att begära eller mottaga en vapenhvila. (Man vet ännu ej med säkerhet, om förslaget utgått från Frankrike eller Österrike; engelska tidningar och en del tyska påstå det förra, franska och en annan del tyska det senare.) Följande tvenne i utländska tidningarne förekommande notiser torde dock stå i innerligt sammanhang med det skedda. Från Wien hade furst Windischgrätz blifvit skickad till Berlin i uppdrag alt, enl. hvad man tror sig veta, yrka det Preussen genast skulle börja krig vid Rhen, för att återställa rättsförhullandena sådane de voro före konflikten i Italien. Denna mission skall alldeles hafva misslyckats. Vidare skall svar hafva ingått från Petersburg på det bemedlingsförslag som Preussen afsändt till ryska kabinettet. I detta svar skall Ryssland uttryckt eu liflig önskan att komma öfverens med Preussen, men icke gifvit någon posiuv förklaring med hänseende till de egentliga svårigheterna, samt antydt sig vara böjdt att fortsätta de påbörjade underhandlingarne. Att vapenstilleståndet lika mycket skulle öfverraska Osterrikarne, kan man inse af de utgjutelser, hvilka dagarne förut funnos i Österrikiska eller österrikiskt sinnade blad. Så läses 1 ,,Allg. Zeit.: Det är icke tänkbart, att kejsaren skulle gifva efter; så länge armåen kan andas skall den kämpa för honom Ordet fred är aldrig uttaladt och det har ännu icke fallit en ofticer in alt tänka derpå. Det är en löjlig inbillning, att man ens tänkt derpå. Vidare påstås: förutsättningen, att kejsar Frans Joseph i ringaste mån tänkt gifva efter, är i österrikarnes ögon en förnärmelse. Det bör kännas litet obehagligt att under en sådan hetta få stilleståndsunderrättelsens iskalla dusch öfver sig! Det enda som med något skäl talar för att Österrike ej tagit initiativet i fråga om stilleståndet, är dess andragande vid Förbunds sförsamlingen i Frankfurt dagen förr än stilleståndet afslöts. Österrike yrkade då mobilisering af hela förbundskontingenten under Prinsen-regentens af Preussen befäl. Har verkligen kejsar Napoleon begärt vapenstilleståndet, hvilket vi ännu tillsvidare betvifla, så måste man äfven fästa uppmärksamhet vid de varningar, hvilka franska tidningar och deribland , Monitören gifver, att icke hängifva sig åt allt för säkra förhoppningar om att en fred skall framgå ur stilleståndet. En bestämd underrättelse om, från hvem förslaget utgått, vore den enda fasta ståndpunkt, från hvilken man skulle kunna med temligen visshet sluta sig till svar å frågan ,krig eller fred? En officiell underrättelse från Verona af d. 8 d:s meddelar visserligen, ,,att, till följe af en skrifvelse från