Togeln hade noga följt gossens åtgöranden, dröjde några ögonblick, men flög derpå ned tilll kastanien, piekade med näbbet på densamma och flög med ett gladt qvitter derifrån. Straxt derefter kom han tillbaka med en annan sparf, sannolikt hans maka, och det lyckades slutligen deras förenade bemödanden att tå bugt med det herrliga bytet. Den lille lyrspelaren åsåg på något afstånd detta skådespel och glömde derföre både kölden och ned-slagenheten, så lycklig kände han sig i den öfvertygelsen, att äfven han kunnat göra några varelser lyckliga. Öfver hans hufvud sväfvade barmhertighetens engel med sina hvita vingar; han öppnade den gyldene boken, skref på dess azurblåa sida den fattige gosseus namn bredvid den förnäma damens och den hederlige frukthandlarens, samt steg derefter åter upp mot himlen. 5. Deruppe var en ljuslockig cherubim, sakta gungande på en solstråle, sysselsatt med att räkna mödrarnas tårar, då han blef varse boken, som barmhertighetens engel höll öppen. Cheruben närmade sig engeln, böjde sig ned öfver boken och frågade: — Hvad ha dessa personer gjort? Engeln omtalade nu för honom de trenne barmhertighetsgerningarne.