Göteborgsposten – 9 juli 1859, sida 2

ring sig, tillochmed åt den sjuke gossen. Den osyn ige engeln stod framför henne med den gyldene bo ken och skref på dess azurblåa sida med spetsen a sitt rosenfinger den förnäma damens namn. 3. Vid en trång gata i samma stad bodde en frukt handlare. Han var ung, och hans öppna, vänligt le ende ansigte nästan lyste upp den mörka vrå, der ha öppnat sin lilla handel. Han underhöll elden i ug nen, rostade kastånier och sjöng under tiden någr visor. Ack, många rätt vigtiga saker snurrade om kring i den stackars gossens hufvud. Johan, den unge frukthandlaren, hade för ett å sedan lemnat sin födelseby, emedan hans kusin Ros flyttat in till residensstaden, för att öppna en blom sterhandel. Han hade i: början ej trott, det Rosa frånvaro skulle bli honom så påkostande, men daga ne efter hennes afresa tycktes honom verkligen var så långa och sorgliga, att han äfvenledes beslöt flytt in till staden. Rosa hade gladt sig mycket åt har ankomst och han hade nu, sedan hans frukthand visat sig så vinstgiffande, skrifvit hem till Rosas fö äldrar och anhållit om flickans hand. Han väntad på svar och det var denha ovisshet, som då och d uppjagade ett moln på hans annars så klara pann På aftonen Käde fallit mycket snö; denna hat frusit till under natten och spred nu en sträng, b tande köld omkring sig. Insvepta i varma pelsa