Göteborgsposten – 2 juli 1859, sida 2

4 ee mee mm Co Från Utlandet. Detaljberättelser från de allierades sida om slaget vid Cavriana eller Solferino saknas ännu. Eget nog berätta utländska blad, att de allierades rapport om slaget icke innehåller mera än hvad kejsaren telegraferade till kejsarinnan, hvilket telegram vi återgåfvo i förra numret. Rapporten tillägger endast dessa ord: segren må anses som en skadesersättning för de stora förlusterna. Österrikarnes första rapport afgafs den 25 Juni från Verona at kejsarens adjutant, grefve v. Grinne, och offentliggjordes i Wien. Zeit. för den 26. Den har hufvudsakligen följande lydelse: Den kejserliga armåen gick d. 23 Juni på fyra olika ställen öfver till högra stranden af Mincio. Högra flygeln besatte Pozzolengo, Solferino och Cavriana, den venstra framryckte d. 24 till Giudizzolo och Castel Goffredo och tillbäkaträngde öfverallt den mötande fienden. Under kejserliga armeens fortsalta framryckande emot Chiese, utvecklade fienden, hvilken likaledes med hela sin styrka börjat gå amnfallsvis till väga, så betydliga stridskrafter, att en sammandrabbning emellan båda hufvudarmåerna egde rum den 24 Juni omkring kl. 10 f. m. Härvid höll sig andra armekorpsen, som under kavalleri-generalen Schlicks befäl bildade högra flygeln, manhaftigt på de intagna punkterna af hufvudlinien intill kl. 2 e. m., under det första armåkorpsen under fälttygmästaren Wimpffens befäl oupphörligt vann mera terräng åt Chiese till. Kl. omkr. 3 e. m. riktade fienden sitt hufvudangrepp emot Solferino och bemäktigade sig efter Hera timmars strid denna plats, som försvarades med hjeltemod af femte armekorpsen. Straxt derefter riktade fienden sitt ytterligare angrepp mot Cavriana, som med lika tapperhet försvarades af första armåkorpsen, understödd af den sjunde, ända till långt fram på aftonen, då platsen måste öfverlemnas till fienden. På venstra flygeln kämpade tredje och nionde armekorpsen, understödda af den elfte. Det på denna flygel förenade reservkavalleriet gjorde flera gånger anfall med den mest utmärkta tapperhet. Ovanligt stora förluster tvingade den kejserliga armåen till återtåg, hvilket anträddes sent om aftonen under ett våldsamt oväder. I går natt voro Pozzolengo, Monzambano, Volta och Goito ännu besatta af våra trupper. Bland de högre officerare, hvilka på Österrikiska sidan föllo i slaget vid Solferino, var äfven Furst Karl Windischgrätz, fältmarskalk Windischgrätz brorson och måg. Den unge fursten föll i spetsen för regementet Khevenhiiller, hvilket han anförde. — Franske kejsaren befann sig hela dagen under sla: get vid Solferino midt i den fiendtliga elden. Hans adjutant, som ständigt var vid hans sida, fick en häst dödad under sig. Den fara, som kejsaren utsatte sig för, lärer i hög grad ökat soldaternas dristighet och hänförelse. Närmaste följden af slaget har varit att de allierade d. 28 Juni kunnat gå öfver Mincio utan att röna något motstånd af fienden, hvilken öfverallt dragit sig tillbaka. Kejsaren har efter segren utfärdat en dagorder, i hvilken han säger till trupperna, att det blod, som de hafva utgjutit för Frankrikes ära och storhet samt det italienska folkets lycka, icke skall hafva flutit förgäfves. Från flera håll gendrifves underrättelsen att en arme om 40,000 man skulle landsättas i närheten af Venedig. De trupper som väntas från Algier lära i stället vara ämnade att komplettera regementena i Italien. Afven från Lyonerarmöen drager franske kejsaren till sig förstärkningar; en brigad af denna armå är, tillika med flera andra detachementer på väg till Italien, och skall ersättas af pariser-armåens fjerde division. Till den 17 Juni hade Mont Cenis passerats af öfver 60,000 man Ifransmän och 16,000 hästar. — Prins Napoleon har nu hållit sitt intåg i Parma hvarest Than blifvit mottagen med stor hänförelse. De flesta underrättelser angifva att hans korps skall operera mot Mantua. Divisionen AuteImarre, som utgör en del af hans korps och som den 19 Juni lemnade Piacenza för att gå lemot Mantua, består bland annat af det ut märkta tredje zuavregementet. — Från Ge nua berättas, att 100 piemontesiska officerare och underofficerare afrest till Romagnalegatio Inen, för att der bilda två infanterioch et kavalleri-regemente, hvilka skola ingå i sar dinska arm6en. Bekräftar sig denna under rättelse, synes påfvens magt och myndighe ej blifvit återupprättad i legationen Romagna Alan talar fartfaranda am att kardinal Anto