Göteborgsposten – 25 juni 1859, sida 1

(Forts. fr. N:o 46.) Qvinnan var ej mycket tung; och som jag är temligen stark, så lyftade jag henne utan möda upp på min arm, ty jag insåg väl att hon ej kunde gå för sig sjelf. Under det jag bar henne framåt, frågade jag efter hennes namn; hon sade sig heta Mathilda Harm. Jag frågade vidare om hon var gift. Detta bejakade hon och frågade om jag kände mannen, hvars namn var Mathias Harm. Jag svarade med ett nej, — att jag vore fremling i denna trakt och blott tillbringade natten i värdshuset. Kort derefter kommo vi till en smal väg, som gick åt höger; qvinnan bad mig taga af på denna. Jag gjorde så, och snart anlände vi till en liten hydda, hvarest min patient bodde. Jag bar henne in i hennes rum, i hvilket blott en ung flicka befann sig. Denna flicka var min skyddslings dotter. Hvar är din far? frågade qvinnan. — Förmodligen har han gått att besöka Isaak Kraft, blef svaret. Jag anmärkte för patienten att det bästa hon kunde göra vore att genast omveckla sin fotknöl med kal