Göteborgsposten – 18 juni 1859, sida 2

fraktsökande fartyg utgjorde 532 om 45, 141 läster, eller 115 fartyg om nära 4,000 läster mera än år 1857 samt inemot 15,000 läster utöfver 1855. Då en såran tillväxt i ankomsten af ballaståde fartyg icke kan antagas uppkomma utan god anledning till returfrakters erhållande, gifver sådant vid handen huru nyttig för våra fartyg Englands exporthandel är, genom den vidsträckta sysselsättning som deraf erbjudes åt alla nationers skeppsfart. Exporten af engelska produkter till Sverige sysselsatte 489 fartyg om 31,466 läster, utvisande en regelbunden tillväxt af något öfver 3,000 lästers skeppsrum från ett år till annat under perioden 1855—58. — Exporten i svenska fartyg från Storbritanien och Irland till andra utrikes orter, hade under år 1858 bedrifvits med 285 fartyg om 34,390 läster, hvilket öfverstiger hvarje af de föregående åren 1855—57 till antal af fartyg, men till lästetal understiger år 1856 med c:a 1,000 läster. — Lastbringande svenska fartyg, som i ballast åter afgått från nämnde rike, utgjorde förl. år 456 om 36,086 läster, som utvisar en gradvis tillväxt från år 1855 af 138 fartyg och 6,074 läster, hvilken tillväxt beror af hela skeppsfartens förökade omfång, i det ett jemförelsevis större antal af de med laster ankomne fartygen föranledes att ömsa hamn för att erhålla returfrakter. Stenkol. Herr de Carnal, en Preussisk bergsman, som nyligen utarbetat en allmän statistik öfver bergverk, påstår att stenkolsqvantiteten, som uppbröts i hela verlden under år 1857, uppgick till 125 mill. tons, motsvarande ett värde af 930 mill. francs. Preussen ensamt, säger han, eger, då man tager 1857 års förbrukning till måttstock, tillräckligt stenkol för hela verldens konsumtion under nio århundraden, hvaremot England, långt ifrån att vara uttömdt på stenkolslager, såsom vissa alarmister antaga, är istånd till att förse hela verlden med kol under 4,000 år. Prejudikat. I Werml. Tidn. läses följande: Vid ett bruk å vesterlandet hade inspektoren med patronens bifall, på smedernes anmodan från en landthandlare, till en helg, uppköpt ett ankare bränvin och ett ankare konjak, samt i mindre partier utdelat dessa varor till smederne. Angifven af en bonde, med hvilken patronen råkat i någon tvist, för oloflig bränvinsutskänkning, förklarade Nordmarks häradsrätt, att, som ingen förtjenst eller uppgäld blifvit tagen å spirituosan, utan densamma blifvit till samma pris debiterad smederne, som till landthandlaren för hela partiet utgifvits, så frikändes bruksegaren för anklagelsen. Hofrättens dom, som nyligen fallit, upphäfver häradsrättens utslag, och fäller bruksegaren att böta för oloflig utskänkning 15 rdr och erlägga utskänkningsskatt med 37 rdr 50 öre. Folkfest. I Wadstena Tidn. berättas: Annandag Pingst samlades på Ombergets hjessa, såsom sedvanligt, en myckenhet folk från Westergötland, Småland och den kringliggande trakten samt från städerna Wadstena och Skeninge. Största delen af de besökande utgjordes af allmoge, men äfven ståndspersoner hade talrikt infunnnit sig. Man beskådade den storartade utsigten och den leende naturen, man dansade, man sjong, man företog landtliga lekar af åtskilliga slag, och den stora samlingen menniskor hade oändligt trefligt under glammet kring de rika matsäckarne. Näst Majfesten i Stockholm torde icke i hela landet finnas en så besökt och verklig folkfest, som Annandagpingst-festen på Omberget. Ett större vatte.aftappningsföretag har, enl. hvad Wenersborgs Tidn. meddelar, blifvit påbörjadt i Gerdhems socken, hvaraf, ifall det lyckas, är att förvänta nära 500 t:ld bördig åkermark. Det är neml. den jemngrunda Hullsjön som nu skall förvandlas till torr mark genom uppgräfning af en kanal till Göta-elf, hvarmedelst och med tillhjelp af ett ångpumpverk vattnet skall afledas. För Herrestads by måste detta företag isynnerhet vara välkommet, emedan sjön i sitt hittills varande skick årligen undergräft tunnlandstals med jord tillhörande denna by. Öfrige strandegare inom socknen lära dock icke vara belåtna med detta tillgörande, emedan de vid ett nyligen hållet sammanträde skola hafva beslutat att uttaga stämning på dem, hvilka vilja tillgodogöra sig denna till föga fromma varande insjö, men då dessa efter all anledning så väl i ena som andra afseendet sett sig väl före, så gifves det ingen anledning till den förmodan att de kunna hindras uti ett foretag, som otvifvelaktigt skall gifva dem en