Göteborgsposten – 18 juni 1859, sida 1

Jag har gjort mig den frågan, är Göteborgs fysionomi under en hvardag vacker? och jag måste svara ja! — Dess lifliga drag med det utseende af friskhet och helsa, som rörlighet och arbete skänka, måste ovilkorligt på ett angenämt sätt anslå betraktaren, äfven om han ej kan undgå att få med i totalintrycket ett drag af feberaktig otålighet. Det är detta drag som är så karakteristiskt för Göteborg och som genast faller den resande i ögat, men hvilket han vanligtvis äfven misstyder, icke inseende att det är ett uttryck af den rastlösa verksamheten och den sanna idogheten. Här, om någonstädes, gäller satsen tid är penningar, och det är just af det abstrakta begreppet tid som de guldtrådar spinnas på hvilka Göteborgs välstånd hänger. Vid första fjätet man tager från ångfartygets landgång får man genast en aning om Göteborgs stora betydelse såsom omsättningsort. Knappt kan man arbeta sig fram genom det hvimmel af lastvagnar och lastkärror, hvilka hålla på att proppa de frustande drakarne med nödvändighetseller öfverflödsvaror för en god del af Sverge. Der på andra sidan utefter stenkajen lyfta vindspelen eller kranarne, under besättningarnes och schåarnes högljudda sånger, eller kanske rättare skrål, de utländska råmaterialier eller produkter, hvilka oupphörligt i magasinerna fylla de luckor, som afsändningarne till öfriga städer bilda. Se detta berg at bomullsbalar, hvilket ett ståtligt amerikanskt skepp håller på att upptorna på kajen! Se