Göteborgsposten – 15 juni 1859, sida 2

härtill, genom de många annonserade lustturerna med ångbåtar samt extratågen på jernvägen, för att icke tala om utflykter till de närmare ställena kring staden, dit man gående eller åkande kunde färdas. Synnerligen liflig var trafiken på jernvägen, och man kan ej undra derpå, då man för ett jemförelsevis billigt pris inom kort tid kunde i en beqväm kupå förflyttas till de vackraste trakter. Pingstdagen lärdades således på linien mellan Göteborg och Falköping ej mindre än 3,836 personer och Annandagen 3,374, eller för båda dagarne tillsammans 7,210 st., hvilka lemnade jernvägen en inkomst at 4,050 rdr. Med ångf. Wikingen, hvilket afgick på lustresa till Köpenhamn (derifrån det i går återvände något senare än beraknadt var, till följe af stark nordvestlig storm) medföljde ungefär 200 personer. Angfartygen, som gjorde lustresor till Särö och Marstrand voro öfverfyllda af passagerare; så ock de andra, hvilka annonserat turer till Långedrag och andra håll, och vid trappan till de små ångbåtarne Klippan och Necken trängdes menniskor hvarje halftimma för att komma till Lindholmen, Nya Varfvet o. 8. v. Regnet och stormen på Annandagen afbröt dock troligtvis nöjet för mången, och antingen tvingade honom att återvända till hemmet förr än han ämnat, eller hindrade honom att komma så snart som han velat. Åskslag. Den 27 sistl. Maj nedslog åskan hos torparen Olof Josefsson på Myren under Nedra Hoga af Stahla socken på Oroust. Josefsson, som satt i 8. k. stugan, sysselsatt att ituskära potatis för pågående sättning, tillsade sina fyrå i stugan varande barn att gå till ladugården och under åskvädret lössläppa hans enda ko. Just som barnen verkställt detta, nedslog åskan genom ladugårdsväggen, i hvilken ett rundt hål bildades midt för det ställe der kon förut haft sin plats. Af de fyra barnen nedföllo de trenne afsvimmade; det fjerde sprang in till fadren, för att omtala hvad som händt, men fann honom liggande död och utan andra yttre märken än några blånader å halsen och i ansigtet. Bredvid honom låg knifven ännu till hälften inskuren i en potatis. Åskan hade således samtidigt genomgått boningsoch uthuset. Den antände icke; och barnen vaknade snart åter till medvetande om sin förlust.