Göteborgsposten – 15 juni 1859, sida 1

att han sent om aftonen ditkommit och tidigt på morgonen afrest. De båda männen, hvilka föranledt häktningsåtgärden, svuro helt enkelt, att de åsett det blodiga dådet, och att min bror, just som de framkommit till platsen, varit sysselsatt med att draga börsen ur den mördades ficka. De berättade denna historia med sådan säkerhet och så noga i alla detaljer, att man var beredvillig att tro dem. Jakob måtte neka så mycket han behagade, det var honom ej möjligt att bevisa sin oskuld. Allmänheten var öfvertygad om motsatsen. Såsnart jag emottagit hans bref skyndade jag genast till Kentucky, i den förhoppning att på något sätt kunna vara min broder till gagn. Jag önskade mycket att kunna inträffa der ännu före den för domens fällande utsatta dagen. Om aftonen på den fjortonde dagen af min resa nådde jag ett värdshus på hvilket man gifvit mig anvisning, och insatte der min uttröttade häst. Väl visste jag mig vara temligen nära målet för min resa, men kunde likväl denna qväll ej komma vidare. Sedan jag intaget min aftonmåltid, begaf jag mig till det allmänna skänkrummet, hvarest några personer från grannskapet voro tillsammans. Af dessas samtal erfor jag att detta värdshus just var detsamma, hvarest min bror tillbragte natten före sitt häktande, och sålunda kunde jag ej vara långt från skådeplatsen för mordet. Jag var fast besluten att ej låta min slägtskap med den fångne bli bekant förr in jag träffat honom och talat med hans rättegångs