Göteborgsposten – 15 juni 1859, sida 1

j ma af hvad jag hade hört och sett, åtnjöto de sina medborgares förtroende mera tillfölje af sina egenskaper såsom sällskapsbröder och kraftfulla arbetare än för några moraliska och strängt sedliga grundsatser, derföre beslöt jag ock att skaffa mig en närmare bekantskap med deras karakterer. Omkring kl. tio gick jag till sängs. Mina tankar voro fortfarande sysselsatta med min broders öde. Efter en timmas förlopp fick jag en häftig tandverk, hvilken jag ådragit mig genom förkylning andra dagen. Slutligen förmådde jag ej längre fördraga den smärta jag led, utan steg upp och klädde mig, emedan jag förmenade att liggandet förvärrade plågorna. I den förhoppning att en spatsergång i det fria skulle bereda mig lindring, smög jag mig så sakta som möjligt utför trappan och nådde gatan utan att hafva stört någon. Natten var lugn och klar, och så ilade jag framåt utan att veta hvart min väg skulle föra mig. Som byn var mycket liten och husen utan ordning kastade kring hvarandra på en höjd vid ena flodstranden, så dröjde det ej länge innan jag helt och hållet hunnit utom dess gränser. När jag kommit ungefär en half mil från byn och just tänkte på att återvända, hörde jag helt nära mig klagoljud, och då jag stannade ropade samma stämma på hjelp. Jag upptäckte nu hvarifrån ljudet kom och då jag närmade mig fann jag en äldre qvinna, som, vridande sig i smärtor, halflåg vid sidan af vägen. På min fråga hvad som felades henne berättade hon att hennes häst