Göteborgsposten – 15 juni 1859, sida 1

Såsom våra läsare torde erinra sig, har härvarande Högre Elementar-Läroverks Kollegium, enligt pluralitetens beslut, tillstyrkt antagandet af förslaget om Studenteximens utbytande mot Maturitetsexamen vid ElementarLäroverken. Man frestas till den förmodan att detta absurda förslag vunnit nåd inför de lärda herrarnas ögon, derföre att det afser att befria dem från den besvärande kontroll, som universitetet medelst studentexamen utöfvar öfver dem. Ty deras önskan att fjettra ynglingarna vid skolan, denna uppgifna grund till deras sympatier för maturitetsexamen, kunde ernåtts utan något bråk? med ambulatoriska examenskommissioner helt enkelt genom upphäfvandet af den enskilda dimissionsrätten. Och det torde dessutom sättas i fråga om icke sjelfva denna ynglingens rättighet att hos enskilda lärare inhemta det för en akademisk medborgare erforderliga kunskapsmåttet vore väl värdt att bevara. Den makt skollararna och i synnerhet rektorerna i vårt land äga, är redan ganska stor, och de tillfällen, då densamma utöfvas med väld, hårdhet och orättvisa torde icke vara så sällsporda. Hvilka olyckliga foljder skulle icke då vara att förvänta af en lag, som nödgade ynglingarna att, såvidt de icke ville se sina framtidsförhoppningar krossade, stanna qvar vid skolan, till dess det fölle deras lärare in att förse dem med den hallstämpel, som skulle berättiga dem att fortsätta sina studier vid universitetet. Tillfället gör tjufven, säger ett gammalt ordspråk; med ännu större skäl skulle man kunne säga: makten gör tyrannen. Då ynglingen endast genom att välja en ny bana, för hvilken han måhända saknade både lust och anlag, skulle kunna undandraga sig en hård och afvog lärares välde, skulle detta sannolikt inom kort urarta till ett småaktigt förtryck. Bland de största män, som Sverge någonsin ägt, finnas exempel, som bevisa att skolundervisningen, oaktadt dess företräden framför den enskilta, icke lämpar sig för alla. Både Linnås och Lings lärare missförstodo de sekularsnillen, som de skulle införa i vetandets förgård — ja, de ansågo dem för kompletta oduglingar. För liknande tillfallen är den enskilta dimissionsrätten god att hafva.