Göteborgsposten – 11 juni 1859, sida 1

nens förposter stå på en mils afstand från hvarandra. Göteborg, d. 11 Juni 1859: Om Österrike hittills under kampen för sina italienska besittningar varit mindre lyckligt, måste det medgifvas att ett af dess sträfvanden krönts med den mest fullständiga framgång, då det lyckats meddela sin forbittring mot Frankrike åt hela det öfriga Tyskland och ingifva detsamma den föreställningen att den italienska frågan är en tysk fråga. Denna förbittring är ständigt i stigande och uppenbarar sig i planer, den ena vidunderligare än den andra. HSjelfva ,, Times har funnit sig föranlåten att i nedanstående artikel persifflera de goda tyskarnes lust att eröfra Paris. Om vi få tro den merendels väl underrättade ,, Allgemeine Zeitung så är hela Tyskland alltifrån Köln till Schwaben, alltifrån Östersjön till Svarta Hafvet() gripit af en enhällig stormande entusiasm för ett krig mot Frankrike med thy åtföljande inkräktning af Elsass och Lothringen samt eröfring af Paris. Det nyktra och sansade gamla Tyskland uppgör på fullt allvar fruktansvärda planer till infall i det stackars Frankrike, och vi engelsmän skola deltaga i arbetet men icke skörda någon vinst deraf. Kring hela Tyskland sprider sig den svåra farsot, som, tack vare Ludvig Napoleon, hemsöker Europa — denna pest, mot hvilken vi hittills endast användt en moralisk karantän. Detta sjukliga Legär efter eröfringar och rof, som hos fransmännen uppenbarar sig i sträfvandet efter en förening med Italien och hos sardinaren i en förening med Lombardiet samt hos kejsarna af Frankrike och Ryssland i några ännu obekanta och måhända obestämda eröfringsplaner i östlig och vestlig riktning, framträder hos tysken i stolta funderingar på icke något mindre än plundringen af Paris och det franska rikets delning. Hvarföre skulle de icke kunna utföra detta lilla företag? , Tyskland är redo och fienden är det icke. Tyskland har starka gränsfästningar; Tyskland har 500,000 man färdiga att i tvenne armöer rycka in i Frankrike och marschera rakt på Paris. Frankrike har blott två tredjedelar af detta antal att sända emot dem och dessa skola både hindra revolutionsförsok och försvara landet mot fientliga anfall. Det är fullkomligt säkert, såsom hvarje tysk student är beredd att säga eller skrifva eller sjunga, att de franska härar som sätta sig till motvärn bli slagna. ,Inom kort skall den afgörande drabbningen utkämpas vid Paris murar. Naturligtvis få fransmännen åter stryk, och då skall das ganze Vaterland strömma in i Paris, och då skola dessa hurtiga och beslutsamma generaler, som icke funno det rädligt att marschera mot den lilla och obetästade staden Turin, uppträda som segrare i Karl den stores hufvudstad och förändra Europas karta samt arrangera allt i äkta konservativ anda. Italien skall tillfalla Osterrike, Elsass och Lothringen Preussen och Bajern det besegrade Frankrike måste finna sig dessa förödmjukande vilkor — Sardinien blir krossadt — Ryssland skrämdt till overksamhet — England blir så förtjust af den angenäma anblicken af de stora toutoniska segvarna, att det uppträder till sjös som Tyskands bundsförvandt, under det att alla dessa ysande bedrifter utföras. Kortligen, alla rolerna i detta naturliga och mycket sannolika lrama äro redan utdelade, och man väntar lott på att ridåen drages upp. Hvad vänta i på: Ja, på hvad? Man erkänner att Engand visar en viss svaghet, litet obeslutsamet, som skulle kunna undanrödjas genom ett tort faktum — eröfringen af Paris; men så nart som man hunnit bemäktiga sig denna tad, skall England sluta sig, till Österrike ch lord Malmesbury, och man skall ej mera ehöfva frukta för en ministår under Palnerstons presidium. Så räsonnerar man i hela Tyskland, och i kunna icke förneka dessa hos ett vanligen