Det är knappt fem veckor sedan Österrikarne öfvergingo Ticino och kastade sig in på sardinska området, hvilket de, sedan deras första plan, att genom öfverraskning bemäktiga sig Nardiniens vigtigare städer, misslyckats, hela tiden utplundrat och utsugit. Ändtligen synes hämnden hafva kommit, och de allierades vapen varit nog lyckliga att på alla punkter drifva ÖOsterrikarne tillbaka in. på Lombardiska området. Det finnes emellan de berättelser, hvilka posten och telegrafen medfört en stor lucka, hvilken först af senare poster kan fyllas och i dag hindrar att med bestämdhet redogöra för rörelsen å krigsteatern under de senare vigtiga dagarne. Hvad som emellertid tydligt framgår af telegrafunderrättelserna är, att Österrikarnes sista försök att hålla stånd på högra stranden af Ticino helt och hållet misslyckats, att de blifvit med stor och kännbar förlust drifna in på eget område, hvilket äfven de allierade beträdt, samt att Österrikarne troligen ej hafva annan utväg än att soka skydd bakom de starka fästningarne i Lombardiet. Vid Torbigo, öster om Novara tyckes de allierades hufvudstyrka hafva gått öfver floden och i grannskapet har troligtvis den stora drabbningen egt rum, som enl. telegrafunderrättelser förefallit d. 5 d:s och hvilken skall hafva förorsakat OÖsterrikarne en förlust i döde, sårade och fångne af omkr. 25,000 man. Kampen, som kung Victor Emanuel bestod d. 31 sistl. Maj vid Palestro emot Österrikarne, var således i sjelfva verket början till den stora strid som nu levererats. Nämnde dag framryckte Österrikarne med en styrka af 25,000 man emot Victor Emanuel, hvilken länge höll stånd med fjerde divisionen under general Cialdinis befäl och tredje Zmavregementet. Slutligen öfvergick han sjelf till offensiven, och det lyckades honom att slå Österrikarne på flygten, göra tusen fångar och taga åtta kanoner. Samtidigt med träffningen vid Palestro kämpades äfven vid Confienza, något öfver en half mil nordligare. Hår stod den sardinska divisionen Fanti, hvilken efter tvenne timmars strid nödgade österrikarne att äfven der gifva vika. Kung Victor Emanuel har alltsedan hans trupper d. 21 Maj i två kolonner gingo öfver Sesia, oafbrutet måst kämpa mot österrikarne, och dervid fått tillfälle att visa mycket personligt mod, ehuru han dock ej alltid haft afgjord framgång. Således var lyckan honom ej bevågen, då han stötte på en österrikisk korps i närheten af Orfenzo, midt emellan Vercelli och Novara, der hans här led en rätt stor förlust. Denna: lilla motgång hade dock icke några menliga följder, utan utplånades helt och hållet genom fuktningen vid Palestro. Senaste telegrammerna äro ganska motsägande hvarandra. Så berätta de från franska sidan att de allierades förposter inträffat i omedelbar närhet af Milano, som utrymts så brådstörtadt af österrikarne, att till och med krigskassan måste lemmnas i sticket samt att österrikarne öfverallt voro stadda på återtåg; då deremot ett telegram från Wien af gårdagen uppgifver att österrikarne voro herrar öfver bataljfältet och att fransmännen blifvit tillbakaträngda öfver Ticino. Troligt torde vara, att berättelserna från båda sidorna äro öfverdrifna; den franska har dock mera sannolikhet för sig, och den österrikiska torde endast vara afsedd för att lugna folket. Äfven Garibaldis operationer tyckas alltjemt utföras med framgång. Han har återtagit Varese från österrikarne samt bemäktigat sig Laveno, hvarvid hans här dock led betydlig förlust. Han har nu fått till hjelp en afdelning sardinska trupper, och 500 fransmän och franska geniofficerare hade d. 3 d:s ankommit till Intra vid Lago Maggiore, och under natten gått öfver sjön samt förenat sig med Garibaldi. — General Niel inryckte efter en lätt förpostfäktning i Novara d. 1 d:s.