Göteborgsposten – 4 juni 1859, sida 2

(Insändt.) Bland saker här på orten, i atseende hvarpå man måste önska en snar öfvergäng till något bättre, står utan tvifvel underhållet af allmänna och enskilda vägar i stadens närmaste grannskap i ett af de främsta rummen. Intilldess kommunerna ätaga sig att ansvara för sina vägar, kan man knappast vänta nåson förbättring häri: för närvarande måste viljan vara knapp, och förmågan att något uträtta ännu mindre. Sorgligt är emellertid att se, huru grof okunnighet eller vårdslöshet förderfvar alla anstalter der god vilja och nödiga medel undantagsvis äro förenade. Styrelsen för färjanläggningen till Hisingen har sedan någon tid visat en icke opåkallad omsorg att sätta den ytterligt usla vägen från S:t Eriks Torg ned till färjan i något bättre skick. Man tyckes hafva hört talas om makadamisering och trott allt dervid bero på att i stället för grus eller, i brist derpå, sand använda sten. (Att ytterligare förbättra en väg genom påförande af lera, är en luminös id6, som lyckligtvis icke lärer vinna bifall af Drätselkommissionens pluralitet). Man synes deremot här på orten alldeles hafva förbisett hufvudsaken, att den slagna stenen är af likformig storlek, ju mindre dess bättre, samt ati så väl rundslipade kiselstenar som tunna sten. skärfvor eller flisor äro odugliga. Af ofvan nämnda styrelse borde man kunnat vänta nå got bättre, men vill någon se hnru en väg icke skall läggas, må han då göra en liter utflygt till färjan vid S:t Eriks hörn.