Göteborgsposten – 4 juni 1859, sida 1

Tvärtom bemödade man sig öfverallt att med sopqvastar röra upp det, så att man riktigt skulle blifva inbyrd af detsamma. Jag såg i fonden en plats, bevuxen med grönskande träd, och dit styrde jag kosan för att få några drag frisk luft och komma undan dammet och de stinkande rännstenarne. Midti planteringen såg jag ett stort ej ännu rätt fullbordadt hus I med ett tungt och nedtryckt utseende. På taket hade man anbringat ett slags lanternin, tydligen för att afbryta den enformiga tak-kammen; men mig föreföll den som en knapp att lyfta upp massan i, ifall någon skulle känna sig nog stark till ett sådant jettearbete, Af en förbigående fick jag veta att det var nya ko, medin, alltså det beprisade nya teaterhuset i GöteI borg. Jag tyckte mig icke kunna bättre använda min I afton, än att göra ett besök der och åskåda all dess herrlighet, som jag sett beskrifvas i StockholmstidI ningarne efter. Göteborgs Handelstidning. Men — jag fick icke tillträde. Just som jag stod vid den af grofva bräder hopslagna paradisporten, grubblande öfI ver detta ogästvänliga bemötande och mumlande något om skrinlagda skatter, bevakade af mäktiga drakar, gick en man, eller snarare gubbe med en godmodig fysionomi förbi mig. — Herrn är förmodligen resande? — Ja! — Vill se teatern och slipper inte in?4 — Alldeles! — Ja, då är herrn i samma predikament som jag, fast jag är aktie-egare. Direktionen vill troligen i )