Göteborgsposten – 4 juni 1859, sida 1

ej visa halfgjordt arbete. Jag har icke sett mera än yttermurarne. För någon tid sedan — men kanske jag uppehåller 24 — — —— För ingen del, var god fortsätt; men kunna vi ej gå in i parken för att undvika solhettan? Och vi gingo in i en all, der min pratsamme nye bekante eller kanske rättare obekante ånyo började: För någon tid sedan skulle jag en afton gå in i trädgärdsföreningen, som herrn ser der till venster, men när jag kom till porten, märkte jag att jag hade min Figge med mig, hundbytingen som går der och hänger tungan i solhettan, hvarföre jag måste vända om. — Vända om, hvarföre då? — Jo ser herrn, det är stadgadt en plikt af 5 rdr, som den skall erlägga som tar en hund med sig. Oaktadt jag sagt till Figge och läst kungörelsen för honom, så vill han ändock ej gerna skiljas ifrån sin husbonde, utan promenerar med lätthet in hvar som helst, då icke något ändamålsenligt stakett finnes. Det är roligt att se troheten hos det lilla kräket, som aldrig går från mina hälar, mycket mindre springer i några blomsterrabatter, men jag tycker mig ej kunna betala 5 rdr för hans entr, då jag sjelf icke betalar mera än 5 skilling för min. Om jag ledde honom i band borde jag väl få taga honom med mig, eljest borde ett litet herberge upprättas vid grindarne, der man kunde få aflemna de dyra våldsverkarne. Som sagdt var, jag skulle gå hem med Figge, då jag