Göteborgsposten – 28 maj 1859, sida 2

1å skulle speciminera och visa sina utmärkta egenskaper, erfor man att machinen arbetade rörträffligt, och under loppet af en dag utgjorde pråmen en ögonfägnad för stadens schåare och flanörer. Som sagdt är, han arbetade förträffligt, men hade blott det lilla obetydliga felet att — endåst kunna upphämta några skopor vatten, men ingen atom af någon fastare substans. Efter denna egendomliga debut försvann mudderpråmen från valplatsen, och kanalen förblef in statu quo ante bellum. Hettan tilltager för hvarje dag och det obetydliga vattnet bortdunstar allt mer och mer, lemnande i stället qvar en förpestande dybotten. Det är ganska sannolikt, att en härvarande läkares yttrande, att denna dyhåla framkallat de talrika fall af smittkoppor, som visat sig i grannskapet, är riktigt; och vi måste i såfall beklaga att en oförlåtlig vårdslöshet redan kräft tvenne menniskolif, hvilkas bortgång väckt det lifligaste deltagande, och laggt flera andra personer på sjukbädden. Vi veta ej med säkerhet hvems eller hvilkas felet egentligen är, men vi förundra oss öfver att Göteborgs borgerskap låter sig behaga ett sådant förfarande af dess lönade embetsmän. Då en löntagare i ett enskildt hus begår ett fel eller en försummelse af gröfre beskaffenhet, visar man honom dörren och skaffar sig en annan; hvartöre skall då ett helt samhälle vara så långmodigt? Vi äro förvissade att en kraftigt uttalad opinion snart nog skulle göra en ändring härutinnan och ett slut på det system af tröghet och brist på nit för stadens sanna bästa, som under de senaste åren visat sig i flera af de härstädes utförda allmänna arbeten. I sammanhang härmed intaga vi från en insändare en högst behöflig erinran af följande innehåll: Följande för hela Göteborg högst vigtiga fråga torde icke anses obefogad, utan med allt skäl böra behjertas af den myndighet, under hvars tillsyn den närmast hör. Det är allmänt bekant att i det hus, der F. H. G. Wessbergs skeppsklarerarekontor är beläget, en högst elakartad koppsmitta utbrutit, som redan skördat 2:ne offer och ännu fortfar med lika skärpa. Det är också lika allmänt bekant, att detta kontor, såsom försäljningsställe för ångfartygsbiljetter, är mera trafikeradt än de flesta andra. Skulle det ej då vara med god ordning öfverensstämmande, att stadens resp. polismyndighet, i enlighet med gifna föreskrifter i dylika fall, å husets port angåfve koppsmittas dervaro, och att skeppsklarerarekontoret under tiden förflyttades till något annat ställe? Förordnande. Kongl. M:t har under d. 20 d:s förordnat länsnotarien v. häradeh. G. A. Pngelblom att under ledigheten efter aflidne landssekreteraren m. m. Carl Engelblom tills vidare förestå landsekreteraretjensten i detta län. Ångfartyget Göteborg, som afgick härifrån sistl. Thorsdags afton, hade det missödet att komma på grund vid Tjurholmen. Oaktadt flera ångbåtar försökte lösrycka detsamma, lyckades det först ångf. Wenern att efter ihärdigt arbete och genom raskhet och skicklig manövrering, draga det utaf kl. omkring 6 i går e. m. under hurrarop från båda fartygens passagerare och besättningar. — Just på detta ställe händer det så ofta att fartyg råka på grund, helst vårtiden innan vassarne hinna uppväxa och utvisa segelleden. Detta kunde, dock lätt förekommas genom att med obetydlig kostnad utmärka holmens udde med en boj eller heldre med ett hvitt träkors. Ansökningar härom hafva förut blifvit ingifna till vederbörande utan att, märkvärdigt nog, något afseende fästats vid desamma. Dödsfall. Eul. ingångna telegramer hafva sistl. gårdag aflidit: Grefve Th. Rudensköld i Upsala och Kammarrättsrådet, Landträntmästaren D. F. Stockenberg i Halmstad. Menskliga rättvisan förekommen. Komminister Pehr Aurelius i Skepplanda, hvilken endast genom ett tillfälligt uppskof lärer undgått att sistl. Onsdag, på grund af med honom föregående Thorsdag infor härv. Domkapitel anstäldt förhör, från embetet afsättas, hade aftonen förut funnits död i sin säng. Oväder. Sistl. thorsdag föll i Oreby socken af Marks härad en svår hagelskur under åska och störtregn. MHageloch regnskurarne voro så våldsamma att rutorna i de fleste i trakten befindtliga hus utslogos och åkerjorden på åtskilliga ställen bortspolades. Att stor skada således förorsakats på den växande grödan, är naturligt; men någon uppskattning at densamma är ännu icke känd. Af