Göteborgsposten – 21 maj 1859, sida 3

(Insändt,) Dam, dam, dam, pfui, hvad det är otäckt! Man kunde nästan vara frestad att säga ,damn it! men vi äro ej manspersoner och kunna derföre ej tillåta oss något sådant kraftyttrande. Vi kunna deremot endast klaga öfver vår nöd och ödmjukligen anhålla att den måtte blifva athulpen. Man har nemligen varit betänkt på att skaffa oss en promenadplats inom Trädgårds-föreningens vackra anläggning, hvarför vi till nämnde Förening befinna oss uti en stor tacksamhetsskuld, hvilken vi likväl ej kunna afbörda oss, emedan vi anse, att det bästa och mest uttrycksfulla sätt att yttra vår tacksamhet vore att begagna oss utaf den vackra anläggningen. Men vi finna detta alldeles omöjligt emedan gängarne derstädes äro så djupa af sand och dam, att vi riskera att antingen englouteras i jorden eller enleveras af dam-moln, eller i bästa fall, få våra toiletter totalt förderfvade, något, som vi alldeles icke kunna riskera ; och å andra sidan finna vi det ganska påkostande att beröfvas njutningen af att promenera derstädes och att tvingas att medgifva att dess ändamål äfven i detta afseende är förfeladt. Vi anhålla derföre hos direktionen, i hela det täcka könets namn, att den ville godhetsfullt upptaga och låta verkställa ett förslag, som vi hafva att göra för det ondas afhjelpande. Detta förslag är nemligen, att icke låta sopa, ty vi anse det vara alldeles onödigt ,to kick up a dust, der så mycket redan förut finnes — detta vore att förvärrra istället för att förbättra saken — utan att i mån af behof låta vattna och med en vält nedpressa gångarne, en åtgärd, som erfarenheten visat kan med fördel användas, ty trädgårdsgångar af alla former och slag vinna derigenom, och endast derigenom, hårdhet och blifva angenäma till att gå på. Vi smickras med hoppet att Direktionens hjertan må befinna sig i samma mjukhetstillstånd, som trädgårdsgängarne, ty då skola vi säkert blifva bönhörda. Promenadälskande damer. komman OO OO OO OO OO ORO O ORK KX XXX XXX åXöSOSO EEE ONE LLLLeäet