Göteborgsposten – 21 maj 1859, sida 2

Från Utlandet. Sedan kejsar Napoleon ankom till Italien har man hvarje dag väntat att franska armå6en skulle gå anfallsvis tillväga. Hittils hafva dock ej några underrättelser ingått som tillfredsställt denna väntan. Att det dock snart torde inträffa något af vigt, kan man taga för gifvet. Det synes afgjordt att Osterrikarne ämna invänta ett anfall af Frankrikes och Sardiniens förenade härar i det hörne, som bildas af Sesia och Po, och sannolikt skola de ej heller länge behöfva vänta. Utgången af en sådan första sammandrabbning är naturligtvis högst oviss; dock bör man noga bemärka att Österrikarne hafva den stora fördelen på sin sida, att blifva angripna i befästade ställningar. Kejsar Napoleon och kung Victor Emanuel hade d. 13 d:s ett kort möte i Genua, efter hvilket den sistnämnde återvände till sitt hufvudqvarter. Först dagen derpå lemnade Napoleon Genua, reste till Alessandria, inspekterade d. 16 d:s förposterna längs Po ända till Valenza och besökte dagen derpå Victor Emanuel i sardinska högqvarteret, hvilket, som vi veta, är uppslaget i Occimiano i Alessandrias närhet. Hvad operationerna vidkommer, hafva Österrikarne med undantag af Vercelli utrymt alla de af dem förut besatta punkter på högra sidan om Sesia, och koncentrerat sin hufvudstyrka emellan denna flod och Ticino, synnerligast i södra delen af detta område. Vid Mortara är fortfarande deras högqvarter uppslaget. Den 13 d:s företog en afdelning af sardinska hären en rekognoscering i riktning mot Vercelli, men någon sammandrabbning egde ej rum, då fienden icke syntes till, hvarefter de sardinska trupperna drogo sig tillbaka i sin förra ställning. Föröfrigt meddela depescherna från Turin, att Österrikarne vidtaga åtgärder för att betrygga sin reträtt, i händelse de icke skulle kunna bibehålla sig på sardinska området. De uppföra således starka befästningar vid Vigevano, tätt vid Lombardiska gränsen, och i Motta Visconti, som ligger på det lombardiska området i närheten af Pavia. Afvenledes hafva de koncentrerat en större korps vid Castel-Giovanni, beläget i Parma på vägen emellan Straddella och Piacenza. Att ÖOsterrikarne nu icke längre tänka på att gå öfver Po, för att uppsöka de allierade, medgifver nu till och med Wiener Zeitung, under förevändning af att det höga vattenståndet i floden icke tillåter en öfvergång. Deremot vilja ej de Österrikiska tidningarne erkänna att operationerna efter öfvergången af Sesia, hvilka sträckte sig ända till Ivrea och Dora Baltea, hade något annat ändamål än att utplundra landet och underhålla armåöen på Sardiniens bekostnad, hvilket tyvärr allt för väl lyckats. Det af Österrike ockuperade området emellan Ticino, Alperna, Sesia och Po är ett särdeles fruktbart land med omkr. 300,000 invånare, och det har fått skatta mer än fienden för ögonblicket behöfde, så att stora transporter af lifsmedel sändts derifrån till åtskilliga förrådsplatser i Lombardiet. Emellan Sesia och Dora Baltea hafva Österrikarne farit fram på lika slemt sätt. Staden Novara, med omkr. 20,000 invånare, har, under hot att eljest blifva lemnad till pris åt plundring, dagligen måst lemna 100,000 rationer bröd, 30,000 rat. kött, 50,000 rat. ris, 30,000 rat. salt, 100,000 rat. tobak, 22,500 rat. hafre, förstom hö, vin m. m. — Vercelli, med ungefär lika många invånare som Novara, har förutom betydliga leveranser måst lemna en krigskontribution af 300,0009 francs. ,I Voghera med 11,000 invånare, utskrefvo Osterrikarne under 5 dagar hvarje dag 50,000 rationer af bröd, kött, vin, tobak, förutom hö, hafre o. s. v. Till och med små obetydliga städer hafva måst lemna 30—35 tusen rationer. De kommunala auktoriteterna behandlades med den största brutalitet om de vågade göra invändningar emot utskrifningarne, många arresterades eller medtogos som gisslan och andra pryglades af österrikiska officerare emedan de icke ville förråda sitt fosterland, utan förtego att sardinska trupper befunno sig i närheten af de ockuperade städerna. Att österrikiska kejsaren icke haft skäl att finna sig belåten med de män hvilka hittills skött hans diplomati och kommenderat hären, det finner man af de underrättelser som sista posterna medfört. Så har österrikiska premierministern grefve Buol-Schauenstein fått afsked. Han hade alltid varit emot kriget. Likaledes skall befälet fråntagas General Giulay till följe af den långsamhet och osäkerhet hvarmed han framgått, hvilket väckt pr