Göteborgsposten – 18 maj 1859, sida 1

skänkta af henne. I hennes husliga förhållanden kom det till en kris, då storfursten tycktes någorlunda stadigt fästa sig vid grefvinnan Elisabeth Woronzow. brorsdotter till kanslern Michael Woronzow. Då Katharina, enligt sin nya taktik, yttrade sin vrede häröfver, talte Peter på allvar om att förskjuta henne och förmäla sig med grefvinnan Woronzow. Både man och hustru appellerade till kejsarinnan. Han klagade öfver hennes odrägliga lynne; hon bönföll om att bli sänd tillbaka till sitt land, (hon visste att hon tryggt kunde göra det) såvidt denna likgiltighet och orättvisa, hvarmed hon bemöttes, skulle fortfara. Ridåen faller framför dessa privata uppträden, i kejsarinnans rum, när sjelfbeografien plötsligt slutar. Historien skildrar hvad som följde derpå. Två år derefter var kejsarinnan död. Sex månader efter hennes bortgång hade Peter den tredje npphört att regera, och några dagar derefter erfor man att Alexis Orloff, Katharinas gunstling, mördat honom. Slut. Alexander von Humboldts Tikbegängelse den 10 Maj 1859. Sällan har man i Berlin skådat en mera praktfull, högtidlig och vördnadsbjudande anblick än vid den store Alexander von Humboldts sista färd. Det