kande följder beroendet af detta mäktiga land sannolikt komme att hafva. En stat, som står under en mäktigares beskydd, kan svårligen undgå att nedsjunka till ett verkligt lydrike. Det främmande inflytandet, som den ej vågar tillbakavisa, sträcker sig snart äfven till dess inre angelägenheter och upphäfver den handlingsfrihet, som utgör första grundvilkoret för ett samhälles bestånd och utveckling. Folkets aktning och förtroende för regenten undergräfvas, när de i hans beslut spåra främmande impulser, och hans känsla af ansvarighet slappas naturligtvis, när han börjar anse sig sjelf för en marionett, hvars trådar hållas i den beskyddande statens kabinett. Det nationella oberoendet är ett lands dyrbaraste och oersättligaste egendom — sjelfva grunden för dess frihet och välstånd. Olyckligt det folk, som ej i tid vakar deröfver eller skyr några offer, som kunna försäkra sig derom! (Slut i nästa N:r)