Göteborgsposten – 11 maj 1859, sida 2

mot Österrike började striden, anföras icke blott de gemensamma sympatier, traditioner och nationella anknytningspunkter, hvilka finnas emellan Italienarne och Fransmänen, utan äfven Frankrikes egen säkerhet, hvilken ej kan tillåta, att en mäktig och fientligt sinnad stat kommer i besittning af Alperna. Och derhän skulle det nödvändigt hafva kommit, om det förut varande tillståndet i Italien fått rotfästa sig; ty hvarje stycke land, som bevarat sitt oberoende, skulle betraktats som en fara för Österrikes makt. Kriget föres således, efter : franske kejsarens förklaring, af Österrike for att eröfra eller underkufva Sardinien, då Frankrike deremot gripit till vapen, för att hindra detta angrepp och på samma gång åstadkomma en förändring 1 Italiens territoriala förhållanden, genom hvilken Österrikes inblandande och dess förmynderskap för framtiden förekommas. Proklamationen tillkännagifver äfven, att kejsaren med det snaraste sätter sig i spetsen för armåen. Men tiden för hans afresa angifves ej. Pariserbladen vilja dock veta att afresan skulle ega rum d. 11 d:s och man motser i Paris med lifligt intresse detta ögonblick, emedan man tager för afgjordt, att icke något afgörande kommer att tilldraga sig på krigsteatern förr än kejsaren sjelf inträffat derstädes. Man påstår att kejsaren qvarhålles i Paris till följe af vigtiga underhandlingar med England, och att hertigen af Malakoffs förste adjutant, öfverste Appert,i dessa dagar ankommit från London med depescher af vigtigt innehåll. Det är troligen hufvudsumman at dessa depescher, som genom telegrafen nu blifvit bekanta, eller att England förklarat Frankrike, att det icke skall tillåta en kränkning af Pariserkongressens beslut rörande sjörätten under krigstider, samt att det vägrar Preussen att på något sätt skydda Tysklands sjöfart, och förbehåller sig sitt beslut i den händelse Tyskland angriper Frankrike. Så lugnande än dessa meddelanden kunna synas för de öfriga stormakternas inblandande i striden, så torde man dock icke våga att deraf genast draga den slutsats, att ett sådant inblandande för den kommande tiden är förebygdt. Underrättelserna om de militära operationerna äro högst sparsamma, hvilket ej heller är att undra på, då dels de franska, österrikiska och sardinska tidningarne icke våga eller icke kunna omtala mera, än hvad som finnes i de korta officiella depescherna, och dels emedan de båda härarne hittils blott varit sysselsatta med att befästa och ordna sina positioner. Först då detta är fullkomligt undangjordt, så att man kan hafva en säker tillflyktsort i händelse af nederlag, kunna de båda makterna tåga fram och möta hvarandra på fria fältet. Ett oupphörligt regnande har äfven betydligt fördröjt och försvårat alla trupprangeringar och förskansningar. Sesiadalen är starkt besatt af fransmännen, men här står dock icke deras hufvudstyrka, utan den befinner sig i Seriviadalen, mellan Tortona och Voghera. Att detta läge är väl valdt för Alessandrias skyddande, har man redan erfarit, ty hårifrån hafva fransmännen redan kunnat hindra österrikarnes försök att framtränga efter deras öfvergång af Po vid Cambio. OÖsterrikarne ämna att i massa öfvergå Po, men floden är förnärvarande så uppsvålld af regnet, att sådant torde möta många svårigheter. Den 4 Maj allarmerade österrikarne hela Po-liniet från S. Nazzaro till Sesiafloden, för att dölja för de förenade armeerna, hvarest öfvergången skulle ske. På hela linien egde små fäktningar rum. Vid Cambio öfverskredo de floden, såsom ofvan är nämndt, och framtågade ända till Sale (på vägen till Tortona), men måste draga sig tillbaka öfver Po. Deras högra flygel hotar emellertid att öfvergå vid Frasinetto (på högra Po-stranden, på vägen till Casale). Här egde en skärmytsling rum, hvilken, enl. sardinska bulletiner, rackte i 15 timmar. Osterrikarne gkulle lidit stor förlust, men sardinerna endast förlorat omkring 20 man. På högra flygeln hade österrikarne framryckt från Vercelli till Trino (nära venstra Postranden, på vägen till Turin). Men alla dessa rörelser hade, som sagdt är, blott till ändamål att maskera den egentliga öfvergången, hvilken skedde vid Cornale (en liten stad vid mA LL l — I han tillhörde ville upphöja honom på tronen. Under