Göteborgsposten – 4 maj 1859, sida 2

ty allt sedan jag hörde den stackars qvinnan met de bleka lidande anletsdragen säga, att hon ick ens hade ett stycke bröd, så bryr jag mig icke on hvarken att få leksaker eller något annat. Derför ber jag, goda älskade morfar! att du tillåter mig i stället få köpa ett tomt påskägg af chokolad ocl deruti inlägga qvittencen för årets hyra, jemte d penningar för hvilka du ämnat köpa mig en gåfva Den gamle betraktade henne ömt, upplyfte henn derefter på sin arm och tryckte en hjertlig kyss pi hennes lippar. Jag bifaller gerna denna önskan sade han rörd, och vi vilja genast gå in till en kon ditor för att köpa ett ägg. Marie hade snart utval hvilket hon önskade. Den gode gamle mannen lad först qvittencen in i det, sedan alla de penningar ha! bar i sin portemonnaie, och derefter sammanknöt ägget med ett rödt sidenband. Marie lade detta til det öfriga i korgen och åtföljde, beledsagad af sil morfader, bagargossen. De stannade icke förr än di stigit fem trappor upp; Marie klappade varsamt på dörren. Den öppnades och hon igenkände ögonblick ligen den lilla gossen med det bleka sorgsna ansig tet. Innan denne likväl hann att hemta sig från sil förundran öfver detta ovanliga besök, hade bagargos sen redan nedsatt sin korg på golfvet och Marie sak ta utropat ordet: ett påskägg! hvarefter hon skynd samt åter aflägsnade sig och sprang till sin morfar hvilken väntade en trappa längre ned. Det skulle vara omöjligt, att genom ord kunna skildra den o