Göteborgsposten – 4 maj 1859, sida 2

helt års hyra, som redan är betald. Härvid nedföllo modren och sonen på sina knän, och uppsände en varm tacksamhetsbön till försynen, som så underbart räddat dem. Herr von Kralheim hade tagit en vagn och tillsammans med Marie farit hem till hennes föräldrar. Dessa öfverhopade henne med de ömmaste smekningar, då morfadren berättade dem hvad som händt. Några veckor härefter, for Herr von Kralheim till den pension der Marie vistades, för att hemta henne hem ötver pingsthelgen. Jag kan gifva dig underrättelser från våra skyddslingar, sade han till henne; jag har i ditt namn försökt att bistå dem, ty att endast gifva en fattig en almosa, är den minst välsignelserika af alla välgerningar; vill man verkligen bistå någon, sä måste man genom deras eget arbete söka befordra deras uppkomst. Derföre har jag anställt enkan som hushållerska i min boning på Jägargatan; Louis deremot upphörde genast med sitt arbete hos apothekaren, och nu går han i skolan så länge tills jag lyckats erhålla någon plats för honom hos en konstsvarfvare, ty till detta yrke står hela hans håg. Du skulle knappast nu mera känna igen honom. Jag måste tacka dig, min älskling, för det du denna gång gifvit mig en gåfva till påsk, istället för att jag vanligtvis brukade gifva dig något. Marie smålog, helt lycklig öfver att höra sin morfader yttra sig sålunda. De aflade tillsammans ett besök hos enkån, hvilken nu redan var fullkomligt hem