ty båda pistolerna voro oladdade. Sällskapet hade hemligt öfverenskommit om, att utan blodsutgjutelse pröfva bådas mod. Med en vild svordom slungade Kelser ifrån sig pistolerna, och under det alla de kringstående stormande gåfvo sitt missnöje öfver hans låga uppförande tillkänna, blottade han sin dolk och störtade emot sin motståndare. Men denne, hvilken genom en hastig vändning undgick stöten, utropade: Trenne gånger har du traktadt efter mitt lif, nu gäller det dit eget! Med dessa betydelsefulla ord höjde han sin arm, ögonblicket derpå blixtrade det, ett skott smälde af, och slagskämpen störtade med genomborradt hufvud ned till marken. Domstolen, som fällde utslag öfver denna tilldragelse, förklarade fremlingens uppförande endast vara ett lagligt sjelfförsvar, och den blåögde resande fortsatte åter sin väg, liksom intet hade förefallit. Om vi utsatt fremlingens namn så skulle man i honom igenkänna en ef Nordamerikas namkunnigaste och störste statmän; men vi hafva förpligtat oss, att förtiga det, och effdast berätta detta hans äfventyr. Slut.