Göteborgsposten – 30 april 1859, sida 2

ger rättighet till att välja vapen, tid och mötesplats är det icke så? Åter hördes ett allmänt bifall. — Kel ser blef allt oroligare och blekare. — Nåväl mins herrar, då jag icke eger synnerlig färdighet uti at! begagna min dolk, och önskar att fördelarne skola vara lika å begge sidor, så föreslår jag att öfverlemna utgången åt ödet, då utomdess min motståndares mod härigenom kommer att stå i den klaraste dager. Hvar och en kan förklara sig beredvillig till en strid, då han förstår att umgås med sitt vapen — men endast den, som eger verkligt mod, kan gå ett ovisst öde oförskräckt till mötes — och min förorättare har ju försäkrat sig icke frukta något? Mitt förslag är derföre, att tvenne pistoler, hvaraf endast den ena är laddad, lägges på detta bord under ett täcke. Sedan får hvar och en af oss sjelf draga sin lott, och behålla den pistol som ödet bestämdt för honom. Den som först drager, sigtar rakt på sin motståndares hjerta och skjuter af, medan den obeväpnade står fast och stadigt. Antingen han genomborras af en kula eller ej, det sker efter himlens beslut! Är detta icke ärligt? — Fullkomligt! utropade alla utom Kelser, hvilken stod dyster, stirrade framför sig, och svor öfver att icke någon annan än en Jankee, kunnat få ett sådant hedniskt infall. Sade jag er icke att han är en feg stackare denne man, hvilken för endast några få minuter sedan påstod sig hvarken frukta himlen eller helvetet, sade fremlingen och fram