Göteborgsposten – 30 april 1859, sida 1

menniskans parti? röt slagskämpen så vildt och borrade sina svarta ögon så skarpt uti honom att värden ovilkorligt tog ett steg tillbaka. Åh nej, Kelser, jag vill hvarken taga hans eller någon annans parti, jag ber dig endast om att icke ofreda honom. Kom, låtom oss dricka ett glas tillsammans, och tänk icke mera på den saken. — Ja, det vilja vi göra, återtog den andre med ett hest skratt, men då skola alla vara med derom. Med dessa ord steg han upp, gick fram till den tyste fremlingen, slog honom på axeln och frågade: Huru mår ni, fremling? Denne blickade förvånad upp, och sällan kunde man se tvenne mera olika ansigten. Den resande tycktes vara omkring tjugofem år gammal, hade en hög, hvälfd panna, stora, men likväl milda och vänliga blå ögon, och ett skägglöst nästan qvinligt ansigte. Hela hans yttre gaf tillkänna ett förfinadt och af naturen återhållsamt väsende. Han fäste sina ögon på Kelser med ett uttryck, snarare af förundran öfver hvad som kunde vara orsaken till denna fråga, än som om han blifvit förolämpad dervid, och tycktes han endast vänta på en förklaring öfver detta ohöfliga uppförande. — Jag frågade huru ni befinner er, herre, återtog Kelser, men ni tyckes icke vilja förstå denna höfliga tillfrågan. Dessa ord voro liksom signalen till en annalkande strid. Detta uppväckte dock den förre utur sitt lugn Han blickade hastigt omkring sig och svarade: On det endast är detta ni önskar veta, så skall jag sägs