fordna hafsgudarne. Men hör nu hvad jag har att säga dig. Du kan omöjligt ännn gå om bord; utan det bästa blir, att du vadar genom hela denna vik, till dess du vid den ena sidan på stranden får se en mycket förfallen koja. Der måste du stanna, i en månad eller tre veckors tid, och om du under denna tid badar flitigt, så kanhända du blir hjelpt från detta onda. Ty för närvarande är du afskräckande. Jag skall besörja kläder, mat och dryckesvaror, jemte andra nödvändighetsartiklar till dig. Adjö nu med dig; sköt dig väl. Du kommer att föra ett så lugnt lif, att jag nästan afnndas dig. Adjö. Jag tyckte mig höra ett undertryckt hånskratt. Hade jag varit i tillfälle att närmare få undersöka detta, så hade troligen en af oss fått qvarblifva på mötesplatsen. Trenne ändlösa veckor måste jag uthärda i denna eländiga koja, liksom en förskjuten missdådare. En af dagarne i början på fjerde veckan anlände ett budskap till mig, med ett litet paket. När jag öppnade det, fann jag att det innehöll några sötsaker och andra läckerheter jemte tvenne kort, sammanbundna med ett hvitt sidenband. På det minsta af korten stod namnet Mr Williams, och på det större Mrs Williams. Min lyckas sol hade således för evigt sjunkit. Och jag begick en helig ed, att aldrig, aldrig mera hängifva mig åt kärleken. Men god natt, utbrast majoren och öfvergick plötsligt från sin känslofullhet till sin vanliga röst