Göteborgsposten – 23 april 1859, sida 3

sockerröret lika så frodigt som i deras hemland, här finnes alla den tempererade zonens växter, de herrliga färgoch virkesträden Mahogny, Palisander, Pernambuc m. fl. Här flyta floderna öfver guldstoft och diamanter, här gifver jorden hundrafalt nästan utan arbete. Brasilien förser för ögonblicket Europa :med öfver hälften af det kaffe och en betydlig del af det socker, som här förbrukas, och snart skall en annan planta, som spelar en nästan lika vigtig roll som kaffet, kalla Brasilien sitt andra fädernesland, och derifrån utföras i stor skala som ifrån hennes ursprungliga hem. Denna planta är den kinesiska thebusken, som icke bör förvexlas med den i södra Brasilien vildt växande Paraguayeller gröna amerikanska thet (Flex Paraguayensis), som endast förbrukas i sjelfva Amerika och blott sällan förekommer i handeln, då det ej kan föras öfver hafvet utan att förlora sin smak. Redan 1810 öfverfördes de första theplantorna från Kina till Rio de Janeiro; men det försök, som regeringen anställde, att med tillhjelp af kinesiska kolonister anlägga stora theplanteringar, misslyckades, och först i de sista decennierna har thtodlingen gjort så betydliga framsteg, att redan nu årligen produceras flera millioner skålpund af en ypperlig sort, som i alla hänseenden kan mäta sig med den kinesiska. Hela Brasilien är användbart för theodling, men i synnerhet den mellersta delen af landet, (Provinserna S:t Paulo och Minas-Geraes) som ligger under samma bredgrad som södra Kina. I den varmaste delen af landet uppväxer thebusken mycket rakare och blir nästan ett träd, men dess blad äro icke så fina och af så god qvantitet, som buskarnes. Sker framskridandet i samma skala och lyckas odlingen så väl som den har gjort de sista åren, så kan måhända omkring 10 år härefter hela Europa förses med the från Brasilien, hvarigenom den långa sjöresen, hvilken som bekant har en skadlig inverkan på varans godhet, betydligt förkortas.