Göteborgsposten – 23 april 1859, sida 2

soner, hvilka inskrifvit sig som passagerare. Med likgiltighet flögo mina blickar öfver den rad namn, hvilka stodo upptecknade, men plötsligen klappade mitt hjerta våldsamt, då jag läste det sista namnet. Skulle det vara möjligt att min fruktansvärde motståndare, Achilles de Ruyter, tagit en plats på detta fartyg? Hvad kunde vara hans bevekelsegrund härtill? När har denne herre låtit inskrifva sig? frågade jag. — För en knapp timma sedan. — Visste han att fartyget skall afgå i eftermiddag? — Ja, han gjorde sig synnerligen noga underrättad härom. — Vill ni icke vara god och beskrifva honom för mig! År han lång till växten? — Mycket lång. — Har han svart skägg? — Ja. — Mycket mörk ansigtshy och går klädd i en vid kappa? Ja, visst, ni känner honom? — Endast helt obetydligt, sade jag hastigt. Emellertid har jag öfverlagt, att jag väl ännu icke lär kunna resa, förr än om en åtta dagar. Det är omöjligt för mig, att kunna göra mig resfärdig till i eftermiddag. — Men ni skulle ännu kunna erhålla en ofantlig beqväm hytt. — Jag tackar er, men ber uttryckligen, det ni icke nämner för kapten de Ruyter, att någon har frågat efter honom. (Forts.)