Göteborgsposten – 23 april 1859, sida 1

lust (att komma in till oss i morgon afton, skall jag sjunga något för er. Är ni således inspirerad då? Huru dags månne? Detta sade jag lyckligtvis icke, oaktadt jag ej kunde undgå att tänka det. När konserten var slutad stodo vi upp från våra platser och gingo. Under det vi banade oss väg genom trängseln, hände det tillfälligtvis eller med afsigt, att någon stötte till Clara. Hon pressade konvulsiviskt min arm, och sade att hon blifvit förolämpad. — Hvem gjorde det? frågade jag tvekande, ty jag tillstår att jag ogerna ville blifva invecklad i några obehagligheter. — Istället för att svara, visade hon mig en man med stort svart skägg, hvilken stod på endast några stegs afstånd från oss. Inseende att det ej. vore klokt af mig att inveckla mig i strid med en sådan person, skyndade jag att förklara min följeslagerska att det endast skett genom en händelse. — Nej, sade hon med mycken bestämdhet, det skedde icke genom en händelse, utan med afsigt. Jag önskar att ni i mitt namn ber honom göra afbön derför. — Tror ni icke att det måhända voro bättre, sade jag högst orolig, om vi straffade honom wed tyst förakt? Men Clara var ej af samma tanka. Jag måste derföre gå fram till mannen, hvilken tycktes blif