liksom han varit lysten att uppsluka mig. Innan ja: hann rycka pistolen ur bältet, reste min fiende si; upp, öppnade sin väldiga famn och pressade mig si hårdt intill sig, att mina armar klämdes till mina si dor, och mina ben hotades att sönderkrossas af den na jernhårda omfamning. Jag förmodar att jag upp gifvit häftiga jemmerrop, men ljudet deraf bortdo; vid sidan af björnens brummande, hvilket likt åska dånade genom berget. Så uttröttad och svag som jag nu var, insåg ja; genast omöjligheten af att kunna bekämpa en så kraftfull motståndare som den, i hvars våld jag fö närvarande befann mig; men fastän lifvet numer: icke hade något behag för mig, tyckte jag dock at ett sådant dödssätt var så fasansfullt, att mina kraf ter tilltogo ju större faran hotade, och det ändtlige! lyckades mig att frigöra min ena hand och föra de till bältet. Men innan jag hann få reda på pistolen gjorde björnen en rörelse, så att skottet small af oci pistolen nedföll. Det eko, som skottet förorsakade uppskrämde min motståndare, och med ett vildt brum mande pressade han mig ännu hårdare intill sig, oc för första gången ristade hans tassar djupa såri mi kropp. Min hand hade emellertid fått tag uti en ovän tad hjelpare, nemligen min jagtknif, och med den till fogade jag honom några häftiga hugg. Dessa ökad likväl mitt eget lidande, ty björnen, som blef ursin nig öfver smärtan som dessa hugg förorsakade, föl