Göteborgsposten – 16 april 1859, sida 1

Jessie tog sin fars arm, och de begåfvo sig på vägen. Då de nalkades klippan, utropade Jessie hastigt: Stanna, stanna! Se, han kommer denna vägen. Jessie hade igenkänt fremlingen. Det var Dick Hale. Han hade ströfvat omkring i grannskapet redan flera dagar, med en hemlighetsfullhet, alldeles olik hans vanliga öppna rättframhet. Ändamålet med detta ströftåg hade varit att jaga, åtminstone utvisade den bössa han bar på axeln detta; men vildänderna tycktes icke finnas mera än på ett enda ställe vid stranden, och det var i grannskapet af Cliff Farm. Det behöfdes ej många enträgna böner af Mrs Mallet, för att förmå Dick Hale att stiga in i deras hem, och spisa med dem. Och då han vid sin återkomst till värdshuset, hvilket ej skedde förr än närmare midnatten, beslöt att ännu uppehålla sig här en veckas tid, förutsätta vi, att han tillbringat en ganska angenäm afton. Ännu några år äro förflutna, då vi åter kasta en blick på en familjgrupp på Cliff Farm. Men denna gång äro de församlade kring en munter brasa, ty vinden tjuter genom skorstenen, och vågorna slå emot stranden. En gammal gråhårsman håller på att tala om en berättelse för sina barnabarn. Morfar har sett märkvärdiga ting i sin ungdom, och kan berätta vackra historier.