Göteborgsposten – 13 april 1859, sida 1

Han var just sysselsatt med betraktandet afIphigenies offrande, gjutet i bronze på kaminringen, då han hörde fotsteg nalkas, han vände sig om och såg en ung dam och en ung herre inträda i rummet. Det var Jessie och Dick Hale. Ett ögonblick betraktade de fremlingen; men strax derpå sprang Jessie fram, och utstötte ett häftigt anskri. — Fader! Richard stod med armarna korslagda öfver bröstet och kall orörlig uppsyn; men vid detta enda ord, öppnade han sin famn och pressade sin dotter till sitt hjerta. Mr Dick Hale aflägsnade sig. — Dn har således icke glömt din far, sade Richard och blickade ömt på sin dotter. Det gläder mig hjertligt; ty jag fruktade nästan att du skulle hafva gjort det. Ehuru han talade lugnt, darrade hans röst så, att han knappast förmådde uttala dessa ord. — Du har förändrat dig betydligt, sedan vi sist sågo hvarann, min flicka. I stället för mitt stackars lama barn, återfinner jag en fullvuxen dam. Nu önskar jag att höra, om du ännu år mitt eget älskade barn eller ej. Jag önskar att få veta, om du förändrat ditt hjerta, på samma gång som din drägt. — Tyst, svara icke ännu, du kunde komma att ångra det. — Jag har en vigtig fråga att göra dig; jag önskar veta om du vill lemna dessa menniskor, och åter