ett ledsamt sammanträffande för en så orolig värdinna som min mor. Jag önskade verkligen att Cheesemans flyttade bort ända till Jericho. Det har aldrig skett med mitt samtycke, att de blifvit hitbjudna. Härvid såg Dick ganska förtretad ut. Hvarföre så? frågade Jessie. Emedan icke någon vet hvarken hvilka de egentligen äro, eller hvarifrån de härstamma. Verlden påstår att fadren varit en ljusstöpare, men fått ärfva en stor förmögenhet, hvilken emellertid nu är nära förstörd. De hafva köpt ett stort gods här i grann skapet. Vidare känner jag dem icke. Men kanhända ni gör det? Nej, jag har aldrig ens hört dem omtalas. Det var rätt väl, och jag kunde äfven nästan tänka mig det. Ehuru Jessie med Ingn besvarat Richards fråga, huruvida hon kände Cheesemans, klappade hennes hjerta likväl så våldsamt, att flera minuter förgingo, innan hon åter förmådde lyssna till ett ord af hvad han sade. Se här kommer min far, utropade Richard plötsligen. Han går säkerligen och söker efter er. Kom, låtom oss gå emot honom. Det återstår er ännu att blifva presenterad för en mängd af våra gäster. Utomdess är jag nödsakad att gå bort till de öfriga och se till, att icke Cheesemans och Romleys råkas, ty eljest kunde det möjligen uppstå en strid dem emellan, som kunde sluta med blodsutgjutelse.