stadd som här på en sådan dag. Men jag anade icke, när Mr Hale kom för att hemta mig, att jag skulle råka ett så stort sällskap, ty då hade jag kanhända — här tystnade Jessie. Kanhända icke kommit? I sanning, det är ganska artigt af er! Jag borde kanske underrätta min far om, att ni önskade få vagnen förspänd och fara tillbaka till Canterbury? Han lär säkert genast villfara er önskan. Vid dessa ord rodnade Dick starkt, Nej, blif icke ond Richard, min mening var ej att — att — Jessie stammade och tystnade åter. Att förolämpa edra vänner, inföll Dick, hvilken genast ångrade sin häftighet, då han såg att hans första yttrande gjort henne ledsen. Ni får icke för något pris visa min mor att ni är likgiltig att råka hennes gäster. O, om ni visste huru mycket besvär hon haft, för att kunna se dem alla hos sig, och hu. ru många svårigheter, för att icke förolämpa någon vid bjudningen. Tänk er hennes förskräckelse, då hon i morse emottog en biljett från Romleys, deruti de tillkännagåfva, att de slutligen antagit hennes vänliga inbjudning. Vi hade till all olycka, i anseende till deras första nekande svar:på bjudningen, skickat ett invitations kort till deras dödliga fiender, Cheesemans. Man påstår att denna fiendskap härleder sig deraf, att en ung Romley friat till en utaf flickorna Cheeseman, men gubben Romley har satt sig emot partiet, och svurit på att han aldrig gifver sitt samtycke till en sådan mesallians. Detta är ju