De gingo tillsammans åt parken. Alla gästerna voro redan församlade der. I ett utaf tälten var uppdukadt ett rikt bord med allahanda förfriskningar, och en musik-korps var placerad vid mullbärsträden. Denna målskjutningsfest hade redan i ett par veckor utgjort samtalsämnet för alla Hale Fields grannar. Jessie väckte isynnerhet ett lifligt intresse hos de flesta. Man sade, att hon var en skyddling till Mr Hale och ofantligt rik; men det hvilade en hemlighetsfull slöja öfver hennes förmögenhet. Hade de emellertid vetat, att en obetydlig summa penningar, hvilken Mr Hales fader lånat till skoputsaren Zebedee Peck, hade grundlagt denna förmögenhet, så kanhända deras förtjusning varit mindre häftig. Men, som de nu voro i okunnighet om denna prosaiska orsak, voro de tlesta ytterst angelägna om att blifva presenterade för henne. Nu började målskjutningen. Jessie var icke någon bågskytt, utan stod ibland åskådarne, och gladde sig hjertligt, då hennes vän Mary Hale vann dagens pris. Derpå följde måltiden inne i tältet, och Mr Hales qvicka och muntra tal, när han öfverlemnade eklöfskronan åt sin dotter. (Forts.)