Göteborgsposten – 6 april 1859, sida 1

kunna icke beröfva henne den. Han sade mig att Jessie får ärfva tjuge tusen pund. — Tjuge tusen pund! Hvad säger du? Tjuge tusen —! O min Gud! Den stackars qvinnan gret och skrattade om hvartannat. Tjuge tusen pund; det var ju omöjligt att icke glädja sig åt denna gåfva; och den förbannelse som ,åtföljde dem, glömdes för ett ögonblick af den ömma modren, vid tankan på allt hvad dessa trenne ord inneburo. — Kalla hit Jessie, sade Richard. Flickan kom fram och blickade forskande upp till honom. Hon hade ännu aldrig hyst fruktan för sin fader, men hon kunde icke underlåta det nu, då hon kände huru strängt hans ögon hvilade på henne — Jessie, min flicka, jag önskar tala vid dig började Richard. Men hör noga på hvad jag nu sä ger dig, ty du är ett förståndigt barn och kan god fatta det. Onkel Zebedees testamente har blifvit öpp nadt, och han har efterlemnat alla sina penningar å dig. Således blir du med tiden en rik qvinna, och får ditt eget hus, hvilket du kan bebo. En rodnad spred sig öfver barnets bleka kinder och hennes ögon glänste. — Är du wycket glad häröfver, Jessie? — Ack ja, pappa! Få vi då ett stort hus och er trädgård, som tillhöra oss sjelfva? — Ja, det får du, och utomdess kommer du hä danefter att bära fina, vackra kläder, och vistas iblanc