Göteborgsposten – 2 april 1859, sida 2

mörka och dystra rummet. Mrs Mallet satt på ej gammal träkista, ty der fanns icke mera än en en da stol i rummet, och den innehades af advokaten och Richard stod med hatten i handen vid sin hu strus sida. i Den gamle advokaten uppläste först de vanlig: paragraferna uti testamentet, till; hvilka hans båd: åhörare lyssnade uppmärksamt. Den ena af aktninj för de lagliga orden, den andre med fåfängt försöl att kunna förstå dess mening. Som fullmäktige vor utvalde tvenne män från en liten by i Kent, der de: aflidne var född. Ehuru Zebedee Peck sjelf had satt upp sitt testamente, var det dock helt och hålle i laglig form. Han hade tillbringat sin första barn dom i en fattigskola i Kent. Derefter steg han så småningom, ifrån att först vara skoputsare till spring pojke, derefter blef han bokhållare på en advokat byrå, derefter kassör, och slutligen procentare. Så lunda hade Zebedee Peck erhållit kännedom om hu ru man sätter upp ett testamente. Men han hade beredt den, som skulle uppläsa det, en stor öfver raskning. Plötsligen upphörde advokaten med läsningen höjde på glasögonen, och vände forskande på doku mentet. Det tyckes innehålla något ovanligt. — Hela min fasta och lösa egendom, skänke jag åt Jessie Mallet, min brorson Richard Mallet dotter. Och detta —