Göteborgsposten – 2 april 1859, sida 1

I derhän en gång! Numera äro hans penningar honon till ingen nytta. — Dessa och flera dylika fromm: betraktelser yttrades af dem, hvilka trängdes kring den dödes säng. — Vi skola önska att hans penningar komma : bättre händer, sade den kloka tvätterskan, och vände sig till Mrs Mallet. Ni får icke hängifva er för myc: ket åt denna sorg. Det är en gång verldens gång och försynen styr nog allt till det bästa; ni förstår väl. Mrs Mallet hade icke tio gånger, under de tol åren hon varit gift, talat med den aflidne, således fordrades det ej mycken sjelfbeherrskning hos henne för att ej sörja honom för djupt. Hon hade endast blifvit häftigt uppskakad. Gå du nu hem, Hanna, hviskade hennes man till henne. Jag skall först bestyra om allting här, och laga att alla dessa menniskor gå bort. Men nämn icke någonting för Jessie. Mrs Mallet gjorde som hennes man sagt, och begaf sig på hemvägen, hvilket för de flesta af de fremmande qvinnorna var ett ganska intressant ögonblick. Den goda qvinnan hade att genomgå ett svårt prof, om hon ej skulle blifva klandrad af dem, ty de hade ställt sig vid dörren och fönstret för att dömma henne, då hon aflägsnade sig. Om hon höll hufvudet för mycket upprätt, så skulle de kunna tro det hon vore högfärdig, emedan hennes man var den gamle girigbukens ende arfvinge; höll hon sitt hufvud åter