Göteborgsposten – 19 mars 1859, sida 2

skickas att jaga. Intet kan jemföras med spänningen under en falkjagt, intet liknar falkegarnes afundsjuka och stolthet i afseende på deras falkars egenskaper. Den högättade araben sätter mera värde på sin falks anseende än adelsmannen i andra länder på fogeln i hans vapensköld. Får man gazellen lefvande, så tämjer araben honom gerna, läter honom leka i sitt tält och vandra med stammen från trakt till tråkt; ty, säger han, han skänker oss, för den lilla omvårdnad vi egna honom, mycket herrligt och dyrbart. Våra hustrur beundra gazellens gratie, smidighet och skönhet, derföre äro våra barn så smärta, välbildade och sköna; de blicka dagligen i gazellens stora, svarta ögon, beröra hans hvita tänder med sina små fingrar, och hvilket folk i verlden har väl sådana pupiller och så glänsande tänder som vi? Med det silfverbeslagna, tillspetsade hornet af en gazell draga våra hustrur den svarta linien (Kaheul) under ögonlocket, hvilken gifver ögat ökad glans, dubbelt eldar oss och gör herrskarfolkets kärlek till den hetaste på jorden; — se, allt detta hafva vi gazellen att tacka för. Slut.