fångenskapens första dagar, utan svälter sig så länge till dess den största svaghet och rasande hunger tvingar honom att emottaga fångkosten. För att göra denna behaglig för honom blir en killing slagtad och köttet bjudes honom varmt. Nu betäcker man hans hufvud med en mössa, hvilken blott lemnar näbbet fritt, och drar försorg om att han ständigt måtte vara omgifven af personer som tala högt, på det han må vänja sig vid menniskoröster. Såsnart mössan aftages erhåller han färskt kött, hans herre håller honom på sin hand, låter honom äta ur densamma, talar till och smekar honom. Vanligtvis är falken fullkomligt tam inom en månad eller sex veckor, igenkänner sin husbonde och lyder hans befallningar. När han lydigt på befallning flyer till hans hand, då börjar dresseringen i fria uften. Man binder då en ung kanin eller hare vid ett snöre, för att fritt gå omkring och beta. Vid falkens fot fäster man äfven ett ganska långt och starkt snöre och aftager hans mössa i närheten af det betande djuret. Straxt utstöter han ett gällt skri, höjer sig och nedstörtar på haren, hvilken han på ögonblicket dödar med sitt näbb. Husbonden ditskyndar, öppnar haren och gifver falken hjertat och lungorna. Derefter ropar han från långt håll på honom. Kommer då falken, så är han färdig för jagten. Dock behöfves vanligen flera veckors möda och tålamod för att bringa honom derhän. ar en arab fulländat dresseringen af en falk, så skyndar han att visa dess färdighet för de förnämsta af stammen. Hans inbjudan löper från tält till tält och föranleder en gazelljagt med falkar. Vid den fastställda timman församla sig på den bestämda mötesplatsen 10—20 araber af ädel börd, alla allvarsamma, resliga och med bronsfärgade ansigten, magra,