Göteborgsposten – 16 mars 1859, sida 2

taga laster. Helsingörs-bolaget skall i år sätta 3 ångbåter i gång på linien Helsingborg-KöpenhamnMalmö. Helsingborgs ångbåt klargöres. EAS Från Utlandet. Den i vårt förra nummer omtalade artikeln i Monitören, hvars uppsättning tillskrifves den bekante journalisten Granier de Cassagnac, har blifvit ytterligare förtydligad genom en artikel i Constitutionel, undertecknad af dess hufvudredaktör Renee. Deri heter det bland annat: man tager miste, om man i Monitörens artikel ser ett nytt politiskt program eller en plötslig benägenhet för fred. Något återgående till tredligare ideer kan ej artikeln antyda, då aldrig någon förkärlek för kriget funnits till. Frankrikes hållning är lugn, dess politik fördragsam. Monitörens artikel har fullkomligt lugnat börsen i Paris, och alla de som fruktade för kriget hafva åter lugnat sig. Kejsaren har således återigen svängt sin trollstaf, och likasom ett par ord på nyårsdagen voro tillräckliga att bringa uppståndelse i hela Europa, så tyckes nu ett penndrag vara nog för att lägga stormen. I Tyskland är man belåten med artikeln och äfven de engelska bladen slå sig i ro. Blott Times betraktar artikeln med misstro och fortfar att på ett skämtsamt sätt yttra sig om densamma. Monitören har offentliggjort ett senatsbeslut, genom hvilket prinsarnes och prinsessornas dotation blifvit förhöjd, omkostnaderna för prins Napoleons giftermål betalda och ett underhåll beslutadt för prinsessan Clotilda ihändelse hon blir enka. Prinsesan Clotilda skall vara mycket lidande och måste afsäga sig alla officiella högtidligheter. Hon tillbringar ofta halfva dagen med att gråta och känner en häftig längtan till Turin, till sina förra vänner och tjenare. Det är henne nästan omöjligt att finna sig i de nya förhållandena, och hon lär nu först inse, hvilket offer hon bringat sin faders vilja. Läkarne förklara det som ett börjande själslidande, hvilket kräfver den största varsamhet. I Franska regeringens namn har Grefve Kerveguen om bord på handelsskeppet ILAdmiral tagit i besittning guanoön Clipperton, belägen i stilla hatvet 600 sjömil från mexikanska kusten. Emot förmodan har Monitörens artikel icke haft någon deprimerande verkan i Sardinien. Ett rykte har visserligen gått att Grefve Cavour, till följe af densamma, skulle nedlägga sin ministerpost; men ryktet har ej bekräftat sig. Piemontesarne tyckas tvertom hafva blifvit uppmuntrade genom artikeln, då den för första gången offentligt proklamerar den defensiva alliansen emellan Frankrike och Sardinien. Turinerbladet Opinione betviflar ej, att Österrike skall börja fiendtligheterna, och dess yrkesbroder Indipendente förklarar dem redan vara började. Då Osterrike, säger bladet, har fördubblat sin truppstyrka i Italien och fördelat den så att den med lätthet kan anfalla oss, så har anfallet i sjelfva verket redan skett. Sardinska nationallånet afslutades den 8 d:s. Teckningarne hafva vida öfverstigit den erforderliga summan. Osterrike har nu satt hela sin Italienska här på krigsfot. Härigenom skall det inom kort hafva 180,000 man stridsfärdiga trupper i Italien. Trupperna ötvas lagligen genom marcher och militäriska evolutioner. Lord Cowley erhöll den 7 d:s de väntade instruktionerna från London, hade dagen derpå en afgörande conferens med grefve Buol och lemnade Wien den 10:de. Han sjelf begaf sig till London och Lady Jowley till Paris. Hvad han kunnat uträtta är ännu bekant. En korrespondent försäkrar, att Österrike tällt sig på en så god fot med En yland, att det ned lugn och förtröstan kan gå framtiden till mötes. Wienerhbofvet skall dock icke hafva gillat de engelska örslagen, men sjelft, för att icke afbryta de började inderhandlingarne, hafva uppställt andra förslag. Jessa skulle, enl. Journ. des Deb. vara så lydanle: De europeiska stormakterna erkänna Österrikes ätt till Lombardiet-Venedig, de erkänna äfvenledes le italienska staternas af andra ordningen lagliga ättigheter och garantera dessa mot hvarje ineller utländskt anfall. Då Österrike sätter dess stater unler Europas kollektiva garanti, förbehåller det sig. på grund af sitt geografiska läge och för egen säker1iets skull, att först intervenera i dessa stater, om ådant blir nödvändigt, utan att göra räkenskap för ina handlingar på en europeisk kongress. Att Öterrike blott söker vinna tid, är påtagligt. Politidiektören i Mailand har utfärdat stränga passföreskrifer för alla fremlingar, som ämna sig till Mailand. Wien anser man kejsar Napoleons nyaste mått och teg endast vara ett försök, att göra troligt för fransnännen, att Österrike är den utmanande parten, för tt på detta sätt väcka deras slumrande stridslystad. Talrika meetings ega rum i England, alla gåene ut på att förkasta Lord Derbys bill om valrefornen. Ett sådant, det våldsammaste af alla, har nygen hållits i London, då en mjölkhandlare presideade. Han inskränkte sig icke till att bekämpa bilen, utan beskyllde rent ut ministeren att vara i förund med tyranner och envåldsherrskare. Den talrikt ärvarande polisen fann ingen anledning att blanda ig i öfverläggningarne. Det påstås att regeringen af uktan för nederlag, skall modifiera åtskilliga punker i den framlagda reformbillen. Likaledes säges ord Derby för densammas skull hafva börjat underandlingar med underhusets radikala medlemmar. Vid tt den 10 d:s i Birminghamn hållet meelting öfver ;formbillen, uttalade Bright den åsigten, att billen ;rmodligen skulle hafva en kabinettskris till följd ch återinföra ett Russel-kabinett. Hos Lordmayorn sde den 11 d:s ett meeting rum för samma sak. ervid öfverenskoms om energiskt uppträdande emot et ministeriella förslaget och om en petition till arlamentet till förmån för en liberalare reform, rnnerligast med hänseende till den slutna omröstingen och rösträttens utsträckanda till da arhatan. MÅ Be Z SER sm mm MU —n sm m cr LITT