Göteborgsposten – 12 mars 1859, sida 2

avänee och (VMA Ch ny Era 1 diplomatiens historia. I början hade alla korrespondenter från Wien en märkvärdig kännedom om Lordens utsigter. Han var knappast anländ till Wien förrän några skrefvo, att allt gick förträffligt, att Österrike var sjelfva fogligheten och medgörligheten, under det andra, men de -utgjorde dock minoriteten, återgåfvo sändebudets samtal med grefve Buol och österrikiska kejsaren i en mera krigisk anda. För ögonblicket äro berättelserna mycket sväfvande och pro et contra uppställas emot hvarandra, utan något bestämdt a görande. Detta är onekligen det klokaste, då man icke visste något mera som tillförlitligt än att Lord Cowleys vistande i Wien blifvit förlängdt till d. 10 d:s. Österrikes hela uppträdande och dess vidtomfattande krigsrustningar, hvilka tillräckligt äro bekanta, tala i alla fall icke för att Englands bemedlingsförslag skall bära några synnerliga frukter. En ny och vigtig antydan härtill är, att regeringen i Wien efter Lord C:s ankomst har befallt att en mängd förut beslutade, men ända dittills uppskjutna krigsrustningar, skola skyndsamt verkställas. Således gafs ordre att genast inkalla det permitterade manskapet till alla regementena i Italien utan undantag och till tredje armökorpsen, hvars hufvudqvarter är i Wien; hästar uppköptes och en mängd förändringar vidtogos vid de högre kommandoplatserna i Italien. De allra senaste underrättelserna från Wien öfverensstämma i sina berättelser om den der rådande krigiska stämningen och om de oupphörligt fortsatta rustningarne i den största utsträckning. Vi hafva således föga godt att vänta af Lord Cowleys mission för fredens bevarande. — En artikel i Monitören (Frankrikes statstidning) har väckt ett stort uppseende. Deri säges, att man orättvist klagar öfver utmaningar och upphetselser till krig från Frankrikes sida. Frankrike har icke vidtagit något, som berättigar till dylika beskyllningar. Armeen befinner sig på den fot, som är bestämd för fredsförhållanden, och de rustningar, som möjligtvis blifvit vidtagna, hafva endast skett för att utföra den sedan flera år förut bestämda planen för armåen. Allt som har blifvit vidtaget inskränker sig till utrustandet af fyra fregatter, som nyttjas till trupptransporter emellan Frankrike och Algier och iordningställandet af den behöfliga transportflottan för att kunna föra observationskorpsen från Rom samt öfver Alexandria förse expeditionen i Cochinchina med förnödenheter. — Artikeln innehåller dock icke någon bestämd garanti för fredens bevarande, utan yttrar, i likhet med throntalet, att Frankrike helst önskar en fredlig lösning af de Italienska förhållandena. -— B. H:s Wienerkorrespondent försäkrar att artikeln ingalunda verkat någon förändring i Österrikiska kabinettets åsigter om franska politikens fientliga riktning och sträfvanden, utan tvertom om möjligt ytterligare stegrat misstroendet mot densamma. Hvad som för närvarande mest skulle tyda på fredliga afsigter å Frankrikes sida, är Prins Napoleons skiljande på egen begäran från ministerplatsen för Algier och kolonierna. Man tager väl knappast fel om man förmodar, att prinsens förbindelser med det revolutionära partiet i Italien och hans komprometterande yttranden, att Frankrike till hvad pris som helst måste hafva krig, förmått kejsaren att aflägsna honom från regeringen. Monitörens artikel och prinsens afskedande äro utan tvifvel intyg om kejsarens återhållsamhet; men hans politik skulle äfven vara orubblig, isynnerhet med hänseende till Italien, och händelsernas utveckling skola väl snart visa oss, om orubbligheten finnes till i lika hög grad som återhållsamheten. — Morning Herald meddelar fr. Dublin, att de till landsflykt benådade neapolitanarne, Poerio och hans kamrater hafva midt på oceanen tvingat kaptenen på det fartyg, som skulle öfverföra dem till Amerika att vända om, och att desamma ankommit till Queenstown i Irland. — Ett telegram från Wien till B. H. af den 9 d:s berättar, att Wiener Zeit föregående dagen innehållit en utförlig rättsdeduktion för de Osterrikiskt-Italienska separat-traktaternas upprätthållande. — Understatssekreteraren i England har, enl, telegram, på interpellation förklarat, att det vore sannt att Sardinien upptogo Österrikiska desertörer i sin armåe, samt att regeringen häde varnat Sardinien för att icke vidtaga några mått och steg, hvilka kunde förnärma Osterrike eller störa freden.