Göteborgsposten – 12 mars 1859, sida 2

er. Ni är den första och enda menriska som har helt och hållet förstått mig. Ni har oförbehållsamt låtit mig läsa i en skön och ädel själ, som öfverensstämmer med min i uppfattningen af allt, som är högst och heligast i denna och den tillkommande verlden —— Välj då dina uttryck, min dotter! afbröt fadren henne halft hviskande. Herr Forestiere kunde ju efter sådana öfverdrifna yttranden tro — — Ja låt honom gerna tro hvad jag icke längre vill dölja, om också hela verlden får erfara det, fortfor den unga flickan med hänförelsens mod blixtrande ur de sköna, svarta ögonen. — Vi resa ju i morgon och se aldrig åter detta konvenansens och formaliteternas land. Herr Forestiere får jag aldrig sei denna verlden, det vet jag genom hans bestämda försäkran — hvarföre skulle jag icke då nu vid afskedet säga honom hvad som han sannolikt redan märkt och som jag skall upprepa när vi möta hvarandra ansigte mot ansigte i klarhetens och sanningens eviga rike? — Han är den ende manlige ande, vid hvilken jag känner mig för evigt fästad genom en öfverjordisk och för all sjelfviskhet fremmande kärlek. (Forts.) Plockgods. Man läser i en fransk tidning: I Sverige äro många fruntimmer boktryckare och tidningsutgifvare. En am är förläggare på samma gång som redaktör af en tidning i Arbeiga (Arboga). Nouvelle Gazette de Lend-Koeprng (Lidköpings nya tidning) utgifves likaledes af en dam. I många städer användas fruntimmer såsom sättare.