Göteborgsposten – 12 mars 1859, sida 1

Han blef kort derefter angripen af en svår sjukdom, och en läkare måste hemtas. En tät gardin var dragen framför den delen af rummet, der han låg på sin sjuksäng. Genom en öppning deri kunde han utsträcka sin visserligen mycket lilla, men dock välbildade hand för att låta läkaren undersöka sin puls. Han talade med läkaren, utan att gardinen drogs undan, och han visade sig blott för hofmästaren och den gamle tjenaren. Hemligheten af hans vistande i Paris hade dock till en del blifvit röjd — antingen genom läkaren eller tjenstefolket på hotellet. Man visste väl icke hvem han var eller huru han såg ut, men snart stod som en intressant nyhet i alla tidningar att kämpemasken från redouterna lefde under det djupaste inkognito i det stora hotellet vid Gråveplatsen och lät kalla sig signor Forestiere (fremlingen eller gästen), samt att han för tillfället låg sjuk. Många, som hyste aktning och intresse för honom, gjorde sig nu dagligen underrättade om hans tillstånd. Ingen af dem blef emottagen, men han lät tjenaren säga dem huru han befann sig och hjertligt tacka dem för deras deltagande. En dag lemnade den gamle tjenaren honom ett visitkort, på hvilket stod: Le vicomte de Frimon avec sa fille. Han häpnade, och hans kinder brunno feberheta, men han sade intet. Tjenaren hade gifvit den gamle herrn och den unga damen samma svar som alla de öfriga besökande. Dagen derpå återkommo de och anhöllo enträget om ett kort samtal med signor Forestiere, Tjenaren tackade som vanligt för deltagandet i de höfligaste ordalag, men beklagade att hans herre nu mindre än någonsin var i stånd att emottaga någon, då hans sjukdom förvärrats så att han ej mera talade. Den tredje dagen var hans tillstånd ännu betänkligare, men han var